tisdag 30 augusti 2011

Det kommer, det kommer

Just nu är det mycket i plugget igen och bloggen blir lidande.

Just nu läser vi om fetma och har ingen mindre än Birgitta Thörn som föreläsare.

Grymt intressant och jag lovar att blogga lite om det här så fort jag får tid, då det är skrämmande dit världen är på väg.

Lyssna bara på det här:

Idag dör fler av övervikt än av svält, och framför allt utgör den tilltagande barnfetman ett reellt folkhälsoproblem.
För mig låter det här helt ofattbart.
Att man väljer att låta det gå så långt att man kommer att dö av den maten man äter, för det är du själv som gör valen, iaf när man har blivit vuxen. Likaså att man som förälder låter sin barn "äta" ihjäl sig, visst det låter hårt men  om man inte lär barnen att äta rätt så blir det svårare för barnen när de står på egna ben att äta rätt.

Det värsta med fetma är att det kommer smygandes så "vi" tar det inte på lika stort allvar som om vi skulle bli feta över en natt eller få följdsjukdomarna på en gång efter att vi har ätit.

"Vi" dricker i dag 3 lite läsk i veckan per person i genomsnitt.
Då kan du genast tänka såhär, om du vet med dig själv att du inte dricker 3 liter läsk i veckan så vet du att någon annan dricker dem åt dig och lek med tanken att det finns människor som dricker 10 liter läsk i veckan, låter det sunt? Nej!!

Nu ska jag inte säga att jag är den bästa på att äta hälsosamt alla gånger.
Men jag vet vad jag stoppar i mig och tränar mycket och vet att mina värden är bra. Jag tycker att man absolut ska unna sig saker då och då, så länge man har kontroll över vad man stoppar i sig. Jag själv har ett cola begär, men jag har det under kontroll och dricker inga kopiösa mängder.

Det viktigaste i det här med viktnedgång det är inte metoden man väljer utan att man får stöd under tiden man gör det.
Att förändra en livsstil går inte över en natt, det tar minst 1 år.
1 år i mina öron är ingenting, om man tänker på vad man "vinner".

oj oj nu började jag babbla iaf om detta, men det är för att jag brinner så otroligt mycket för detta och jag vill verkligen jobba med att hjälpa människor till en sundare livsstil.

Nej mer om detta kommer att komma i ett annat inlägg.



Bjuder på en middagsbild.... 


söndag 28 augusti 2011

Vasatrampet 2011 - En kamp om överlevnad

I fredags så åkte jag och Osterman upp till min mor i Rättvik för att förbereda oss inför Vasatrampet 140 km.

Kom upp i bra tid och Osterman fixade med cyklarna, lika bra att någon som är grym på att tvätta/smörja osv göra det så det inte blir något fel. Så jag stod glatt bredvid och kollade på =)


07:30 på lördagsmorgonen så begav vi oss till Mora och starten för Vasatrampet.

Starten var klockan 9:00 och vi var där vid 8:00, hämtade nr lappar osv.
Lyckades även parkera bilen bredvid Team Jonellie, som jag träffade förra året på Vasatrampet.
De var fyllda av energi och man såg verkligen hur glada och taggade de var inför loppet!

Vasatrampet samarbetar med TeamMagnus, som cyklar för livet och skänker pengar till cancerforskningen.
Jag fullkomligt älskar alla som gör något för forskningen och att samtidigt hedra de människor som tyvärr gått bort i sjukdomar.
Jag har släktingar som gått bort i cancer och min far dog av hjärtinfarkt och jag är oerhört tacksam för alla som försöker samla in pengar på olika sätt så att forskningen går framåt, en vacker dag ska jag också göra det!
(Skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta) En stor eloge till TeamMagnus för att ni genomför detta!!

Så i samband med detta samarbete med TM så hålls en tyst minut och nationalsången spelas och sedan går starten.






Hej å hå, upptäcker ganska snabbt att vi ligger lite för långt bak i starten och försöker jaga ikapp.

Ja just ja, glömde jag säga att jag hade hjälpryttare och bytt cykel (för er som inte läst mitt tidigare inlägg).

Osterman låg bredvid mig hela tiden och vi kom in i rätt klunga, där fanns även Team Jonellie och fyra till VCK:are.

Jag visste med mig själv att jag inte har den kapaciteten att gå upp och hjälpa till att dra, mitt mål var att slå förra årets tid på 04:06:21, och med sämre ben detta år så visste jag att om jag skulle göra det så skulle ja dö ännu snabbare.

Micke ifrån VCK la sig som grindvakt och det snurrade på där framme, jag låg bakom grinden och hade Osterman hela tiden vid min sida, så att han snabbt kunde täppa till luckor osv om det skulle uppstå.

OMG säger jag bara, efter de första kilometrarna så var jag slut, efter att ha cyklat någon mil var jag helt FÖRSTÖRD, jag var grymt arg på mig själv och fattade inte att jag kunde vara så "dålig", jag hade iaf en lite förhoppning om att jag skulle vara lite bättre form i år än förra året (förra året var mitt första år på en cykel), men fick väl tänka om och försöka tänka att det är pga alla skador som jag är så dålig och jag har tydligen inte fått den utvecklingen som jag trodde att hade fått under sommaren.






Jag slet för glatta livet och fick kräkkänslor två ggr, vilket aldrig har inträffat någon gång tidigare.
Jag kunde inte fatta hur klen jag var, klungan var väldigt ryckig och i backarna gick de på hårt, ibland till och med ökade (???) de i backarna, vilket gjorde det helt omöjligt för mig att orka.
Som tur var så hade jag ju Osterman som fick hjälpa mig i backarna.
Efter några mil så tappade vi den stora klungan, men kom ikapp osv, men efter 6-7 mil så var det kört, jag skulle aldrig orka gå ikapp och inte heller att ligga kvar i den klungan, jag var helt slut och väntade bara på att jag skulle mötas av väggen.

Micke var otroligt snäll som också hjälpte mig och han följde inte med den snabbare klungan där  resterande VCK:are var. Jag var oerhört tacksam för det!

Efter dessa 7,5 första milen var jag total slut och jag var grymt arg för jag fick aldrig vila, när andra låg och rullade så fick jag trampa för glatta livet, vilket tog hårt på krafterna.
Men när vi hade cyklat 8 mil så upptäckte jag att HELVETE BROMSEN LIGGER JU PÅ!

Åhhhh, inte undra på att det var så j*vla trögt, att jag inte en enda gång under lite mer än en timme kunde rulla en enda gång utan fick trampa som ett djur.

På de första 75 km hade vi ett snitt på lite över 36 km/h och jag hade en snittpuls på 88%

Efter att ha fixat bromsen så kändes allt mycket lättare, dock så var jag ju redan totalt slut, vi var en liten grupp som var kvar som körde in emot Evertsberg.

Där stannade Frenéus (micke) och Osterman, och där stod även de andra VCK:arna och väntade.
Jag stannade inte utan rullade vidare med de andra, efter ett litet tag kom Osterman och de andra ikapp och Osterman hade fyllt på mina flaskor osv. Jag kan ju lova att det här med hjälpryttare är bra grejer =)

I den lilla klungan som var kvar så försökte man få igång en belgisk, eftersom jag inte orkade gå upp och dra så låg jag och Osterman bakom dem, men dock så insåg vi att den gick för sakta för att vi skulle klara av att komma in under 04:06, så Osterman och jag på hans hjul gick om jag la oss "ensamma" längre fram för att köra i den takt som passade mig bäst.
Så fort det kom en backe eller att jag kände att jag inte orkade så sa jag bara till Osterman och han sänkte tempot.
I varje backe dog jag ju som vanligt, de andra cyklisterna lär ju funderat på vad vi höll på med.
Först låg vi först, sen efter varje backe så låg jag sist och så fort backen var över så skulle jag förbi alla igen för att köra i vårat tempo och sådär höll det på ända in i mål i princip.
Oerhört tacksam för att ha med mig massa VCK:are på slutet, det kändes tryggt och de gjorde allt för att jag skulle klara mitt mål!


Sista biten kvar så var jag mer än död, men började inse att det kanske kan gå, så fick lov att trampa lite mer och när jag såg klockstapeln i Mora och kollade på klockan så såg jag att det var 3 min kvar till att klara det...
Vi körde på och YEEEEEEEEEEEEEEESSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSS vi klarade det!!!!!!!!
Kom in på 04:05:24!!!!!!

Vi skulle även försöka uppgrepa fjolårets snyggaste målgång, men den blev lite halvdan detta år...

Först och främst så vill jag tacka Daniel Osterman och Micke Frenéus för den fina hjälp jag fick av er, utan er hade jag klivit av cykeln någonstans i skogen och plockat blåbär eller dylikt ist.
Ett stort tack till Ernst, Ari och Per (VCK) för hjälpen på slutet.
Även ett tack till någon annan trevlig herre som hjälpte mig i någon backe och sen vill jag be om ursäkt om någon tyckte att vi körde konstigt. Lovar att till nästa år så ska jag trycka upp en tröja till min(a) hjälpryttare så att det blir enklare att förstå varför vi kör som vi kör ;-)

Kändes himla bra att ha Osterman vid sin sida hela tiden, eftersom jag vet hur stark han är, han har bla kört VR på 07:13:00 (känns som ett enkelt mått att mäta i i dessa sammanhang).

Oj oj vad inlägget blev långt och ännu är jag inte klar och jag har säkert missat hälften.

Såhär efteråt hur känner jag nu, är jag nöjd?

Om vi säger såhär, jag klarade tiden, men fick dock oerhört mycket hjälp i backarna, så det känns sådär, men till saken hör ju att jag hade en broms som låg på i 8 mil, hade jag inte haft det så hade jag förmodligen inte behövt den hjälpen.
Så jag är nöjd.

video
Så här bra snurrade mitt hjul när bromsen låg på....


Men nästa år, då j*var ska jag kör fort själv, alltså hjälpryttare kommer jag nog att ha, men helst inte i backarna :P

Vasatrampet är ett grymt bra motionslopp, ett stor eloge till er som ser till att loppet blir av, enligt mig är detta och Siljan Runt de bästa.

Summering.


  • Klarade jag av mitt STORA MÅL detta år som var att klå tiden ifrån förra året på detta lopp?
JAAAAAAAAA, med HELA 57 sekunder ;-)


  • Var jag bättre på att äta och dricka denna gång jämfört med förra året?
JAAAAAAAA, fick i mig 1 gel, två bars, lite banan och framför allt så fick jag i mig mycket mera vätska, två 750 ml. Var nog därför jag aldrig mötte väggen, trodde jag skulle möta den väldigt tidigt i loppet, och jag vet ju hur sakta det går om jag möter den, knappt styrfart.
Förra året fick jag i mig 550 ml, 5 gel´s och en tugga bars.


Å här kommer lite siffror


  • Sträcka 140km
  • Hastighet 34,1 km/h
  • Maxpuls 96%
  • Snittpuls 86%
  • Höjdmeter 724
  • Medeltemperatur 20°
  • Kalorier 2443 
  • Vinden var jobbigare detta år!


Sedan är jag grymt imponerad av Anna-Karin Axellie, Team Jonellie, som körde in på 03:53!!

På em så såg vädret ut så här när man tittade ut genom fönstret hos min mor, tur att vi inte hade detta väder under loppet.



Inlägg om förra årets Vasatramp hittar ni här http://blackiethecyclist.blogspot.com/2010/08/vasatrampet-2010-140km.html

fredag 26 augusti 2011

Årets mål är imorgon. Kör på Orbea m. Di2 och hjälpryttare

Efter allt som hänt under året så lade jag mitt mål med denna säsong att försöka slå en tid på ett lopp som jag körde förra året.

Loppet som ska genomföras är motionsloppet Vasatrampet 140 km.

Jag har absolut inte cyklat lika mycket som förra året och min form känns sådär.
Jag hoppas att backträningen i Portugal gav mig lite.

Imorgon är det tiden 04:06:00 på 140 km som ska slås, ett snitt på lite mer än 34 km/h.
För er vana cyklister är detta en baggis men för en amatör som mig är det hårt.

Till min hjälp har jag Osterman som hjälpryttare och jag har även lånat hans Orbea med Di2.

Testade hojjen igår så att den passade mig då vi har bytt ut lite delar på den.
Den kändes sjukt bra och kan ju lova att det var grymt skönt med elektroniska växlar.

Känns lite jobbigt att cykeln även är till salu då jag är fattig student..
Är nu jag borde jaga sponsorer.. He he..

Må gudarna vara med mig/oss imorgon så jag kommer in under fyra timmar, för då skulle jag bli överlycklig!!!

torsdag 25 augusti 2011

Anmäld till VR - Nästa år kommer de går FORT

Yes då har jag precis anmält mig till VR.


Gjorde ju mitt första VR i år och tog mig runt pölen på 9:20.

Nästa år kommer det gå betydligt mycket snabbare, jag är ju nämligen med i en tjejsatsning.

Vi är ett gäng tjejer som ska köra VR, mer info om detta kommer ni att få löpande.
Men jag vet redan nu att det ska bli grymt skoj!!!

Så min träning under hösten/vintern/våren kommer vara mycket fokus på att bli så stark som möjligt så jag orkar med att kämpa runt hela sjön och det även på en bra tid.

J*vlar vad jag ser fram emot detta, är SJUKT TAGGAD!!!!!


onsdag 24 augusti 2011

Bilder ifrån senaste veckorna

Ligger lite efter i bloggandet så det får bli lite bilder ifrån diverse ställen jag har cyklat på den senaste tiden... 

Kanske händer att jag redan har lagt upp någon bild, men så får det var isf :P

Dalarna

Varberg

Varbergs fästning







Glommen

Morups Tånge

Olofsbo


Mitt blivande hus


Portugal

Cykelfika

På toppen av Monchique




HAVET!!



Sådär jag lite bilder blev det ifrån grymma semester veckor.
Dalarna- Varberg och Portugal. 

Nu är verkligheten ikapp och det är plugg för fulla muggar, men om mindre än ett år så kan jag titulera mig som hälsoutvecklare =)




måndag 22 augusti 2011

Tempobanan - Inget mirakel


Igår så var jag först en sväng på Svealandsmästerskapen och kollade och på em så skulle jag köra VCK´s tempobana....

VCK´s tempobana är 11,25km och ger dryga 62 höjdmeter (borde inte ens nämnas men äh är insnöad på höjdmeter efter Portugal, Falun osv)....

Har kört tempobanan en gång tidigare i år och då var jag väggad så jag visste att den tiden skulle inte bli svår att slå.
Men mitt mission var att försöka slå min bästa tid ifrån förra året som var 20:16 min.

I mitt huvud snurrade tankarna, det som tänktes var bland annat;

Eftersom jag började cykla förra året så borde jag slå tiden, jag vill under 20:00, faaaaan mina ben är sega, detta kommer inte att gå, helvete, okej, kämpa kämpa kämpa... Jävla cykel far och flyg, kämpa och de sista 1-2 kilometrarna så försökte jag trycka på som bara den (vilket jag borde ha gjort tidigare), kollade klockan och såg att marginalerna börjar försvinna, trycker lite till och FANNNNNN, klockan stannade på 20:33......

När jag stannade var jag sjukt arg, jag hade slagit i tån rejält tidigare på dagen och kunde inte trampa ordentligt, jag var rejält irriterad i några sekunder, sen kom jag på bättre tankar.

De bättre tankarna innehöll följande;

Jag har varit skadad i 6 månader och inte kunnat ägna mig åt att träna varken benen eller konditionen, jag har kört berg hårt två dagar i rad och endast vilat ett dygn ifrån det, så äh ja, jag är väl lite halvnöjd då, med tanke på förutsättningarna.

Så summa av kardemumma, tempobanan är genomförd och tiden förra året var bättre men med tanke på förutsättningarna så tyder det ändå på att jag är i bättre form i år (eftersom jag har tränat mindre och haft sämre förutsättningar).



Miss bedömde lite och ramlade in i bagagluckan..

Fake it to you make it,
kan det inte räcka med att se snabb ut? Nästa gång får jag nog se till och låna mig en tempocykel också... 

Dumma fot... 


söndag 21 augusti 2011

Smart grej

Fick nys om denna på cykelgruppen för tjejer på fb och tycker att det var ju faktiskt inte alltför dumt..

Kolla in sida..

http://www.roadid.com/Common/default.aspx


lördag 20 augusti 2011

Krossade tiderna x 2!!!


Nu har jag kommit hem ifrån Portugal och jag kommer att uppdatera om resan löpande (lite hux flux mellan dagarna).

Men jag tänkte börja med den magiska torsdagen.

Planen var att återigen bestiga Monchique (inlägg om när jag besteg Monchique första gången http://blackiethecyclist.blogspot.com/2011/08/portugal-monchique-check.html ).

Denna morgonen så kom vi dock hemifrån lite senare och det var 4 grader varmare när vi skulle ta oss an första etappen av stigningen som var 12 km.

På vägen dit kände jag mig riktigt riktigt klen och trött. Hade god lust att vända flera ggr, men skam den som ger sig.

När vi körde igång så flög de Jager iväg och jag trampade på. Min plan var att gå ut i ett jämt tempo och trycka på i slutet.

Tiden jag hade haft gången innan var 42,24 min.

Det kändes sådär i början, solen låg på och det var minst 25 grader i skuggan, och mestadels av denna väg är det sol på så det tog rätt hårt på krafterna.

Efter några km kom jag igång och började fundera lite på hur min tid stod sig och jag insåg att det kommer nog att gå.

När jag hade närmare 3-4 km kvar så kändes det grymt bra och det kom ut några cyklister långt framför mig i från en korsning.
Jag märkte att jag hela tiden knappade in och vips så var jag förbi dem i ett nafs.
När jag hade 2 km kvar så var det typ 5 cyklister framför mig och bilar åt båda hållen, jag blev grymt irriterad då jag ville förbi, plus att det kom trafikljus som visade den fina röda färgen så det blev lite sick sack åkning och till sist kom jag förbi cyklister och bilar och det hela slutade med tiden: 37:31 


En förbättring på 04:53 min =)
Hade dock kunnat blivit bättre om inte strulet hade infunnit sig de sista kilometrarna.

Tog därefter en fika (en pepsi) och sedan var det dags för stigning nr 2, denna var bara 7,32 km lång och har omkring 430 höjdmeter.

När jag fikade så kände jag mig helt slut och fattade inte hur jag skulle orka med nästa stigning.
Temperaturen hade stigit till 30 grader och sist jag körde den så var det 25 grader.

Jag försökte fokusera på allt det bra ist och hur nöjd jag skulle vara när jag kom upp till toppen.

Å så bar det iväg, och  precis när man börjar trampa iväg så börjar en backe som är sjukt brant, alltså innan själva tidtagningen och starten är (är massa korsningar och rondeller så man börjar lite högre upp) och det var jobbigt.

Sen var det bara å köra, körde samma taktik, ta det lite lugnare i början och trycka till på slutet.

Det gick väldigt segt i början, solen hettade verkligen och jag kollade många gånger hur långt jag hade kvar.

När det var 3 km kvar så började jag tänka att jag nog skulle klara av att slå denna tid med.

Fick lov att dra åt skorna och hälla lite vatten över mig och sedan så ångade jag på, de Jager mötte mig på nästan samma ställe som sist, men denna gång kände jag mig starkare.
Ställde mig upp och tryckte på och den sista biten var grymt jobbig men jag tog mig upp och slog min tid!!!!!

Förra gången fick jag tiden 36,11 och nu blev det 32:54.
En förbättring med 03:17 min


Det som skiljde dessa gånger emot varandra var dels att första gången jag körde så körde jag inte på lika hårt, denna gång tog jag ju så klart i mera och jag stod även upp.
Första ggr jag körde så satt jag hela tiden.
Dock så var det varmare denna gång och nästan ingen vind.


Snittpulsen var följande:

Stigning 1: 


  • Första gången: 83.5 %
  • Andra gången: 87%
Stigning 2:

  • Första gången: 86,5 %
  • Andra gången: 88,5%
YES I MADE IT!!!!





Vätskepåfyllning vid källan i Monchique 

Ska även tillägga att de Jager slog sina tider med och körde grymt bra!!







On my way home

Just nu sitter jag på flygplatsen i Faro och väntar på flyget.

Har varit en grym vecka i Portugal.
När jag kommer hem så kommer det lite bilder och berättelser om cyklingen, som har gått över förväntan.

Idag och imorgon körs Svealandsmästerskapen och jag vill önska alla cyklister ett stort lycka till!!

tisdag 16 augusti 2011

Portugal, Monchique - Check

I lördags så landade jag i härliga Portugal.

Kändes inte helt fel att mötas av värmen, dock så blev det ingen cykling på lördagen men på söndagen tog vi oss ett rullpass, vad sägs om en snitt temperatur på 35 grader? Kan ju säga som så att det verkligen kändes...

Igår så gick vi därför upp tidigare för att slippa den värsta värmen när vi skulle bestiga Monchique.


Cyklade ut vid 8 på morgonen och det var redan då 23°, vi delade upp stigningen i två etapper.

Den första var på 12 km och gav 372 höjdmeter och den andra etappen var på 7,32 km och gav 445 höjdmeter.

Det kändes bra, jag tog det lugnt och trampade på i min egen takt, medan de Jager körde på.
Dock så var det mindre trevligt de bitarna som man fick motvind på.

Men det var grym väg att klättra uppför, otroligt fin utsikt hela vägen och jag kommer definitivt köra denna sträcka en gång till och då ska jag trycka på lite mera =)

Sen när vi skulle rulla ner igen så hade det blivit 40°, det riktigt brände om benen när man cyklade ner och de sista milen hem var sjukt jobbiga!!!

Totalt så blev det igår 70 km och 1125 höjdmeter.

Å här kommer lite bilder... Dock huller om buller...

Uppe på Monchique

Välbehövligt bad efter cykeltur i 40°

De Jager fyller på vattenflaskorna (som massor av andra också gör) i källan ifrån berget 

På toppen av Monchique

Ibland så händer sånt här när man försöker starta stillastående i en brant backe :P


Å nu vill datorn inte hänga med mera, så fler bilder kommer en annan dag...