Älskar att komma hem till Dalarna (Rättvik) och läsa Falu Kuriren.
Varje gång så får man läsa om cykel.
Denna gång är det om Marcus som hjälpte till vid en krasch i Spanien runt.
Marcus är ju som säkert alla vet sportdirektör i Team Sky och det är ju mitt favorit lag plus att de cyklar på min dröm hoj!
Så Marcus, kan du inte vara lite schysst och skicka över en cykel så kanske min motivation till cyklingen kommer tillbaka, storlek 46 blir bra på Dogman, tack och hej!
Vi är alla födda, födda till att förmodligen uträtta någon nytta här i världen,
sen vad nyttan är beror på ur vems ögon man ser...
Ibland undrar jag vad världen har för plan för mig?
Jag har gjort allt möjligt i mitt liv, gått på nitlotter men även vinstlotter.
Det jag verkligen har lärt mig stora saker av är nitlotterna.
Av dessa har jag skapat något bra, något som gör mig till en starkare människa.
Jag har klarat av många saker i mitt liv, en vacker dag ska jag berätta några för er.
Men just nu undrar jag, vad är planen med mitt liv?
Finns det ens en plan?
Jag har ägnat mig åt studier i två år som inte ens ger mig en skälig lön om jag inte ska slita häcken av mig 24/7, jag säger inte att det är pengarna som enbart styr valet av mitt jobb.
Men att de styr till den del att jag vill kunna leva utan att ha kniven mot strupen varje månad.
Ibland gör man saker för att man "måste" men är det planen med mitt liv?
När ska jag få göra det jag drömmer om och även kunna överleva på det?
Ja, jag vet svaret är inom sinom tid... Förmodligen
Just nu älskar jag denna låt don't you worry child med swedish house mafia
Den får mig att tänka mest på min far, men även alla andra släktingar som jag har i himmeln vakandes över mig dag in och dag ut
Till alla er som har era föräldrar, mor&far föräldrar vid livet, ta vara på de stunder ni har med dem.
Man vet aldrig när det är för sent.
Själv så tänker jag åka hem i helgen och hälsa på min underbara mor.
(Så Mor om jag missat å säga det, så vet du det nu)
There was a time, I used to look into my father's eyes
In a happy home, I was a king I had a gold throne
Those days are gone, now the memories are on the wall
I hear the sounds from the places where I was born
Up on the hill across the blue lake,
thats where I had my first heart break
I still remember how it all changed
my father said
Don't you worry, don't you worry child
See heaven's got a plan for you
Don't you worry, don't you worry now
Yeah!
Don't you worry, don't you worry now
Yeah!
Ooh ooh ooh ooooh!
See heaven's got a plan for you
Ooh ooh ooh ooooh!
There was a time, I met a girl of a different kind
We ruled the world,
Thought I'll never lose her out of sight, we were so young
Imorse så tog jag racern till jobbet och helvete, satan i gatan vad kallt det var.
11 grader och regn.
Drog på mig höstjackan och långa ben.
Frös hela vägen till jobbet, tur för mig att det inte tar längre tid än 20 min.
Sen efter jobbet så skulle jag cykla ut till Ekerö för att lämna en sak på mitt andra jobb Puls och Träning.
Solen sken och nu hade jag lååååånga ben, armar och väst över t-shirten.
Jag frös och på norr mälarstrand så dyker Rock'n roll Simon upp i bara kort kort, tror att han missade det där med att hösten har kommit.
Vi gjorde sällis en bit och sen vek han av mot de bästa hoodsen Sumpan ;-)
Medan jag frysande cyklade vidare mot Ekerö.
Fick tillslut upp värmen och då var jag typ framme.
Men när jag skulle cykla hem var det samma visa igen, men alla jag mötte verkade ha missat att det är HÖST ute...
Så fort jag var tillbaka i Sumpan så gled jag in på mitt stammis fik som ligger
Runt hörnet och blev bjuden på en varm och god chailatte.
Solen sken iaf på hemvägen så jag får vara glad för något, men mina ben var riktigt riktigt sega å det är nog inte så konstigt eftersom de får röra på sig alldeles för sällan....
Tanken var att åka och kolla men då min underbara vän gifter sig så blev det bröllop för hela slanten istället (så Inge fram och tillbaka som när det var VNM).
Nu har nog min kille precis gått i mål på linjet och jag hoppas innerligt att han spurtat hem ett guld. Igår fick han iaf silver :-) Grym är han.
Synd att min vän Monika fick punka, jag hade räknat med vinst för henne.
Men Monika, du får komma igen i Västerås om två helger och då ska jag stå och heja på dig!
Hoppas det har gått bra för alla andra som tävlat också!
Bilderna är ifrån när grabbarna grus plockar om sin packning inför avfärd, mycket som ska få plats.
Sen världens finaste brudpar och sen en sliten bild på mig, sjukt seg och snart ska jag checka ut ifrån hotellet här i Linköping och bege mig mot Sthlm igen.
Den amerikanska antidopningsbyrån Usada vill ta ifrån proffscyklisten Lance Armstrong hans titlar och döma honom till livslång avstängning, säger en taleskvinna från Usada till Reuters.
Det känns fortfarande jätte skönt och helt rätt beslut om att lägga ner cykelsatsningen.
Men jag kommer ju alltid att vara en solskenscyklist som gillar att fika. :-)
Insåg däremot att jag kommer inte kunna slita mig ifrån att blogga. Så nu kommer det bli lite blandat om träning och hälsa.
Sitter och funderar på om jag ska göra om bloggen eller ej.. Hmm..
Går och jobbar lite och funderar vidare..
Ha en bra dag alla!
Nu har jag haft öråd med mig själv och insett att jag inte finner någon motivation till cyklingen längre.
Jag har försökt att hitta den, men det går inte att forcera fram den (Portugal är ett undantag) utan det blir bara värre då.
Just nu tycker jag att det typ är mysigt å cykla en lugn tur och fika och helst ska det vara varmt och sol.
Men så mycket mer än det känner jag inte för. (cykelpendling till jobbet kommer jag aldrig lägga ner).
Så det kommer nog inte bli så många fler turer på cykeln detta år.
Nu längtar jag till att få gymma och bygga en bra rygg (plus hela cormuskulaturen), axlar och armar.
Så nu kommer jag göra det jag känner för och det kommer förmodligen inte att vara cykling.
Om jag kommer fortsätta blogga vet jag ej, men om jag gör det så kommer det nog mer handla om en del cykellopp fast då ifrån åskådarsidan och mer om vanlig styrketräning och lite tips och råd kring det och även kost.
Må gott alla härliga cyklister och lycka till på det återstående tävlingarna!
Imorse när jag vaknade så visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta.
Det gjorde så ONT!! Mina vader alltså.
Har en så sjuk träningsvärk i vaderna. Det tog mig 30 min innan jag kunde sätta ner hälen i golvet. Helt overkligt.
Jag funderade verkligen på hur jag skulle lyckas jobba med detta då jag går cirka 15000 - 20 000 steg om dagen enbart på jobbet.
Å idag är den enda dagen på hela veckan som jag kommer att åka kommunalt då jag jobbar både på RS och på puls och träning.
Promenaden till pendeln tog typ dubbelt så lång tid att gå som i vanliga fall.
Å nu sitter jag på tuben till P&T och har fortfarande ont, dock så känns det lite bättre, men mina stackars kunder och kollegor har dock fått höra mitt "gnäll".
Hoppas vaderna är bättre imorgon.
För satan vad kul de var att gymma igen, nu ska jag bli fit!!
Sist kunde ni läsa om Elin som har gått ner mer än 30 kg och satsar emot body fitness.
Denna gång är det Joakim´s resa vi får ta del av.
Joakim har bland annat varit utan godis i 700dagar och ändrade sitt yrkesliv radikalt.
Som jag brukar säga, det är aldrig för sent att ändra inriktning i livet eller att ta tag i det.
Det är du själv som sätter dina gränser och vad som händer med din kropp.
Så här är ytterligare ett bevis på att allt går bara man vill....
Vem är Joakim?
Joakim är en kille som växte upp i Blekinge och efter lumpen i Växjö flyttade upp till Stockholm som 20-åring och började jobba som vakt. Efter några hundår inom väktaryrket fick jag fler och fler administrativa uppgifter och blev till slut fast inne på kontoret med diverse arbetsuppgifter som att planera scheman, vara platschef på polishuset och IT-Chef inom samma företag som idag heter G4S och är världens största bevakningskoncern.
Jag kom i kontakt med dig för ungefär två år sedan och då ändrades lite saker i ditt liv, du bestämde dig för att vara en av de mest vältränade 50åringarna, hur föddes tanken?
Jobbade nästan dygnet runt tills jag en dag kände att nu är det nog och sa upp mig på stående fot. Tog ett vanligt jobb med hälften så mycket i lön, men med livskvalitet. Succesivt började tanken på att jobba som PT växa fram och hösten 2010 sa jag upp mig och började söka jobb.
Fick 3 timanställningar varav 2 på gym, vilka jag fortfarande jobbar med. Målet var att bli PT så jag Pluggade vissa delar på distans och vissa delar hos the academy och var färdigutbildad PT och kostrådgivare sommaren 2011.
Idag känner jag mig etablerad i min roll som PT och har ca 25st klienter hela tiden som jag jobbar med. Jag har specialinriktat mig på konditionsidrottare och är ganska ensam i mitt slag.
Då jag hela tiden behöver mål att gå emot skapades tanken med Krutguben för ca 2,5 år sedan, registrerade företag och tryckte upp visitkort. Ett annat mål var att bli så hälsosam jag någonsin kunde fram till jag fyllde
50år, vilket bl.a. resulterade i ett godislöfte som varade i 700dagar.
Nej, jag fuskade inte (vad jag vet).
De första 3 veckorna var fruktansvärda sedan var det enkelt.Jag valde att kalla mig en av Sverige´s mest vältränade 50-åringar och det tror jag att många skulle hålla med om. Självklart finns det någon Stenmarkare i varje åldersgrupp så mest vältränad är svårt att utse sig själv som. Försökte få 6-pack men min genetik gjorde det omöjligt, var nere på 6,5% i fettprocent när jag gav upp det målet.
Mina mål framåt är att hinna med så många olika tävlingar som möjligt under återstoden av mitt liv (kan se mig själv stå på startlinjen på en mara 90 år gammal) Det innebär att jag inte kommer göra samma tävling igen från och med nu utan hela tiden hitta på nytt. Det som är planerat är Istanbul Marathon, Riktiga Vasaloppet och Spetsbergen Marathon som ev. bergslopp i Schweiz eller Trannsykvanien.
Kommer även titta på lite olika multisportsevenemang.
Vad har varit jobbigast under denna resa?
Jobbigt har varit att få ens omgivning att fatta att jag inte vill ha något socker, utan många har tjatat.
Har du några bra tips till andra?
Det som stimulerar och motiverar är det gensvar man får via sin blogg. Detta gör att man vill vara ett föredöme för sina läsare och fans. Så mitt bästa tips för att undvika socker är att gå ut offentligt med det och därmed sätta press på sig själv.
Nu är det lite mer än en vecka sedan jag kom hem och jag vill redan tillbaka.
Det som är bra med cyklingen i Portugal är att det är "sköna" backar enligt mig, inga supertvära kurvor så man inte törs trampa på och sen bland det bästa, super nice väder!
Längst ned i inlägget kommer punktform om mina förbättringar som jag gjorde under resan.
Tiden som skulle slås
Fixat
Nya tiden som skulle slås
Fixade tiderna!
På tur med bästa Portugiserna!
34,5° är kärlek!
Snygg svensk i Portugisiska kläder
Å jag i kläderna jag fick <3
Min nya favorit toast, med frukt (låter sjukt konstigt men var riktigt riktigt gott, innehöll mango, kiwi, persika, ananas å säkert någon mer frukt)
Mina resultat av förbättringar i punktform
Första backen första försöket, tid att slå 37:31 slog den och NY tid 37:03
Andra backen första försöket tid att slå: 32:54 slog den och NY tid 31:44
Första backen igen, tid att slå 37:03 slog den och NY tid 35:10
Andra backen igen, tid att slå 31:44, slog den och NY tid 30:36
Bättre på att cykla nedför
Bättre på att ta kurvor
Förbättrat tekniken på att köra uppför stående
Bättre koll på hur min kropp svarar och hur hårt jag kan ta i
Vill även säga till många att ta bort pulsen när ni kör.
Jag är en statistik människa och älskar siffror osv. MEN nu när jag kör så har jag tagit bort pulsen ifrån fönstret och ser bara aktuellt varv, fart osv. Jag presterar bättre om jag ser tiden jag måste slå men att se min puls gör bara att jag blir rädd för att dö. SÅ nu kollar jag bara på den i efterhand...
Den amerikanska antidopningsbyrån Usada vill ta ifrån proffscyklisten Lance Armstrong hans titlar och döma honom till livslång avstängning, säger en taleskvinna från Usada till Reuters.
