måndag 30 juli 2012

MTB in Portugal, picture and movies

På min semester så har jag kollat på två MTB tävlingar som mina vänner ifrån Portugal har tävlat i.

Den senaste var igår och loppet var 70km, 1500 höjdmeter och kördes i stekande sol och grader mellan +30-35°.

Grymt imponerande att se de tävlande.

Här kommer lite bilder och filmer ifrån gårdagens tävling.































video





video

video


video


lördag 28 juli 2012

Grattis Norge, Vad hände England????

Slog på tv:n här i lägenheten i Portugal och hade tur att de har engelska kanaler.

Började dock att kolla när det typ var två mil kvar, men jag hade förväntat mig att England (typ team sky) skulle dominera totalt..
Min fråga är ju vad hände?????
De var ju mina favoriter (å efter det Norge)...

torsdag 26 juli 2012

Motivation & Inspiration: Elin har gått ner 30kg och satsar framåt

När jag gjorde min LIA på World Class så lärde jag känna Elin.
Elin är en otroligt härlig tjej och jag beundrades alltid av hennes disciplin, minns att varje dag när jag skulle gå hem så stod hon där på löpbandet eller var ute i gymmet och körde. 
Hon gick på diet men var ändå alltid pigg och glad och jag är sjukt imponerad över det hon har lyckats åstadkomma. 
Här kommer en intervju med Elin som förhoppningsvis kan hjälpa fler till att bli inspirerade och finna motivation, för allt går bara man vill det tillräckligt mycket. 
Elin har ju även haft turen att hennes kille Staffan www.staffanbergsten.com har stöttat henne. 
Läs och bli motiverade =)



Vem är Elin?


Hej karin,
Jag är en 24-årig skogsmulle som kommer från lilla byn västra harg, 3 mil söder om Linköping i Östergötland. Jag flyttade till Stockholm i Okt 2010 med min pojkvän Staffan, då jag kom in på skönhetsterapeututbildningen på academy of divine beauty. Har tidigare jobbat som personlig assistent men alltid haft ett stort intresse för utsèende och skönhet och kände att jag ville testa något nytt. Så jag gjorde slag i saken och sökte till skolan och jag kom in.

Utbildningen varade i  6 månader. Därefter var jag utbildad nagelterapeut, hårstylist, make-up artist och inom fransförlängning. Jag jobbade ett litet tag med detta men fick tyvärr problem med ryggen ganska snart så jag fick avbryta. Så idag jobbar jag istället på World Class i Sundbyberg. Där hjälper jag till med b.la. barnpassning, vilket är hur roligt som helst då jag älskar barn. Vad jag för övrigt sysslar med på fritiden är (just nu) träning, resor, umgås med mina fina vänner. Får jag lite tid över försöker jag åka hem till familj och vänner i Östergötland och hälsa på så mycket som möjligt.


Vid årsskiftet bestämde du dig för en sak, hur föddes idèn och vad var det du bestämde dig för?

Haha ja helt otroligt nog så fick jag för mig att ställa upp i Body fitness.  Jag som aldrig varit intresserad av att träna, på sin höjd motionerat, aldrig orkat jogga längre än 300 meter, älskat mat och framförallt det som innehåller socker, för att inte tala om mammas bakverk.
 Jag har nästan alltid tillhört kategorin mullig, förutom 2006 då jag satte fart och skulle gå ner i vikt. Men tyvärr gick jag i samma fälla som många andra gör, man äter alldeles för lite och motionerade för fullt, så på 6 veckor hade jag tappat 12 kilo och jag var faktiskt smal, men sen tröttnar man och börjar äta som vanligt igen och vips så har man gått upp allt igen och lite till. 
Så 2007 var jag mitt gamla jag igen.
2011 följde jag med min kille Staffan till luciapokalen i Göteborg då en av hans klienter som han tränat under året tävlade i Body fitness. Jag  hade väl aldrig direkt varit intresserad av detta och ingen koll  på hur det funkade heller, men efter att fått se det hela backstage/live tyckte jag det var ganska häftigt. Och självklart slog ju tanken mig, tänk att få se ut så där! Jag behövde ju verkligen gå ner i vikt så det här kanske kunde vara något för mig. Kvällen efter åt vi middag med goda vänner och efter två glas vin skålade jag i en vadslagning med min manliga vän att nästa år är det vi som står där på scenen, så där började min resa.


Hur mycket har du gått ner  totalt?

Just idag är det 31 kilo och 20 % kroppsfett. 
Fram till tävling är det ca 12 kilo kvar att tappa vilket är ca 13 % kroppsfett.


Vad har varit jobbigast?

Utan tvekan kosten! Då jag som sagt älskar mat och godis. Jag har verkligen alltid tagit till något ätbart. Om jag varit glad och vill fira då åt jag, om jag var arg/ledsen då åt jag, skulle jag ha myskväll med pojkvännen skulle det ätas, och var jag sugen på någonting ja då åt jag det precis när jag ville vare sig det var tisdag eller lördag.
Självklart har träningen tagit emot många gånger också och än är det långt kvar så jag kommer nog stöta på många tröga träningsdagar. Men nu när jag har det här målet så vet jag att det bara är att kämpa sig igenom träningspasset, det finns igen återvändo. Hade det varit förut innan jag bestämde mig för detta så hade jag struntat fullständigt i att träna om jag inte varit sugen, då hade jag valt sofflocket. Vissa pass nu är så jobbiga att jag till och med tjuter medans jag kör och Staffan står vid sidan och skriker hur många rep jag har kvar att göra. Men då tänker jag på hur det skulle se ut ifall man drog sig ur nu ett halvår senare och alla går med spänning och väntar och tror på mig. 
Aldrig i livet! Jag är starkare än så!


Hur många kcal om dagen äter du? Hur ser kosten ut för en dag?

Allt är indelat i tre faser. Från 1 Januari till 1 April var det viktnedgång som gällde, då låg kaloriintaget på ca 1500. Från 1 April till 1 Augusti har det varit muskeluppbyggnad, alltså den fas jag är i nu, då har kaloriintaget legat på 1800, vilket är ganska lite för muskelbygge, men då jag fortfarande har ett litet lager kvar att ta av på kroppen kan jag inte gå upp så mycket mer  och detta har fungerat jättebra för mig. Fas 3 som börjar 1 Augusti och varar fram till tävling innebär slutspurten, deffa deluxe!  Kaloriintaget kommer ligga runt ca 1500 beroende på hur jag ligger till.
Sista fettet ska bort men muskelmassan får absolut inte tappas. Kostschemat har ju fått ändras fram och tillbaka hela tiden i stort sett då man har sina platåer givetvis, månaden man står helt still både på vågen, måttbandet och fettmätningen och sedan månaden man har rasat på allt istället och det har gått för fort. Så lite regleringar blir det.
Skönt att man har bästa PT/hälsocoatchen Staffan som hjälper mig med detta!
För tillfället ser mitt kostschema ut så här alla dagar i veckan:

Frukost: havregrynsgröt 1 dl, 1 msk kokosflingor (bra fetter) proteinshake med vatten.

Innan träning: BCAA/aminosyror

Efter träning: BCAA/aminosyror

Lunch: (straxt efter träning) kyckling/fisk/magert nötkött 125-150 gram,
3 kokta potatisar, blandsallad, 1 avocado, (ej till lax)

Mellanmål: 100 gram keso med 1 skivad frukt i.

Middag: samma som lunchen men ej potatis, här lägger jag istället till en klick kessellasås.

Kvällsmat: 2 kokta ägg, 15 cashewnötter.

Så jag äter en stor andel proteiner och lite kolhydrater.

 Jag vet att din kille är PT, hur har det hjälpt dig?

Detta har ju givetvis både sina för och nackdelar! Fördelarna är att jag har honom alltid vid min sida om jag har funderingar kring något vilket man ofta har. Så hade han ”bara” varit min PT hade man ju fått ringa, maila osv. med risken att känna sig tjatig, vilket man givetvis aldrig är som klient. Vi har ju skaffat en personlig tränare just för att vi behöver hjälp och ska kunna ställa våra frågor så vi kan komma i form och få må bra. Staffan och jag jobbar på samma gym också så det gör ju det hela lättare för oss att kunna få in tiden att kunna träna tillsammans.
Sen är det ju det här med att investera i en PT, är det värt det? Har jag råd? Det är ju ingenting jag har behövt fundera på, så det är ju väldigt positivt! Det är lättare när man ska gå och handla då man har coachen med sig, Staffan gillar också att laga mat vilket jag absolut inte tycker om att göra, så det är ju jätteskönt haha.
Nackdelen är ju att man kanske vågar säga ”NEJ” mer än vad man skulle göra till en pt man inte känner, ex.  om man känner sig trött och omotiverad och inte alls känner för att träna så kanske man blir lite mer tjuriga och irriterade mot varandra, ex. säga nej jag orkar inte eller nej jag har ingen lust med det här. I vårt fall så är Staffan en så lugn och snäll kille och väldigt pushande så hur irriterande och jobbig jag än är så är han alltid lika stöttande och snäll i alla fall och ger aldrig upp. Han finns alltid där för mig, för oftast när det är som jobbigast och man bara vill sjunka genom jorden så är det de där peppande orden och stöttande kramen från honom det bästa och ända jag behöver för att komma vidare.


Hade du fixat detta utan hans hjälp?

Jag hade inte klarat detta utan Staffan, för jag hade nog aldrig kommit på tanken om jag inte hade träffat honom. Han har under alla våra åtta år tillsammans försökt putta mig i ryggen lite grann för att få med mig till gymmet eller ut i joggingspåret och kunnat dela det stora intresset för träning tillsammans med honom. Och nu äntligen gör vi det!


Hur kan en typisk dag se ut i ditt liv?

Vardag: går upp vid 6.30, tar BCAA och går en power walk 1 timme.
Hem äter frukost, sedan börjar jag jobba kl 10.00.
Rast mellan 14.00 – 17.00 då styrketränar jag ca 1 timme plus intervallträning 20 min.
Duschar, äter mat, fortsätter jobba till 20.00.
Åker hem och byter om och går en power walk 1 timme.
Duscha, äter kvällsmat, myser, sover.

Helg: vilar från styrketräning men kör cardio, alt. 1 timmes power walk eller jogga 1 timme. Jag tar oftast sovmorgon så detta brukar bli på förmiddagen. Helger finns mer tid för nöjen och vännerna.


Berätta om någon höjdpunk under detta år.

Ska jag vara ärlig så tycker jag nästan att alla dagar är en höjdpunkt nu!  Att bara se sig själv i en spegel och se vad man har presterat och just jag har klarat av. För att inte tala om alla fina komplimanger och stöttande ord jag får av alla runt omkring mig. Alla som bryr sig och är intresserade, och ibland stannar jag upp och tänker att herre gud det är mig de berömmer för det här tuffa jobbet, då blir jag riktigt rörd.
Men två höjdpunkter kan jag på faktiskt, första var i mitten av Mars då jag klarade av att jogga i 16 minuter utan att stanna. Jag fick inte fram ett ord utan bara grät av lycka! Staffan stod bredvid och fotade och skrattade, lika överraskad och lycklig som jag. Det såg fruktansvärt roligt ut nu när man tittar i efterhand när jag satt där genomsvettig och bara bölade.
Nästa steg var i mitten av Maj då jag klev på löparbandet och sprang milen på 64 minuter. Kanske inte världens bästa tid men det struntar jag fullständigt i för jag hade klarat milen! Detta var inte sant. Känslan av att kunna ta på sig löparskorna och kunna ge sig ut och springa är obeskrivligt, att orka, det är fantastiskt för själen och väldigt effektiv träning framför allt!


Har du någon gång ångrat att du gav dig in i detta?

Nej inte direkt ångrat mitt val, ingen har tvingat mig till detta, bara jag själv. Men bättre och sämre dagar har man ju givetvis haft. Speciellt nu till semestern, jag är en riktig vindrickare, så jag saknar ju att kunna sitta på en uteservering med mina vänner och dricka kallt gott rosè, eller äta en glass vid vattnet, eller nåt gott till den grillade maten. Så sommaren är verkligen svårast.
Sen att folk i min omgivning får rätta sig mycket efter mig och min kost och mitt leverne gör ju att man känner sig lite besvärlig. Men alla är helt fantastiska och ställer upp för mig.
Man lever som i en bubbla inför en tävling, svårt att förklara och kanske svårt att förstå om man inte själv gjort det här. Så det är verkligen positivt om ens närmaste vet vad som komma skall och att man informerar ordentligt för dom, då de kan ställa upp och kan förstå lite mer de dagar det är tufft och kämpigt eller att kosten kommer att vara speciell just för dig.


Har du några tips till andra som vill göra en förändring i sin livsstil?

Framförallt ge aldrig upp! Jag har kämpat med vikten och kosten i 12 år men aldrig lyckats, helt plötsligt hände det, även om jag inte skulle tävla så har jag redan vunnit, matchen mot vikten!
Så kämpa, var inte för hård mot dig själv och framför allt sätt inte för stora mål, om man nu inte ska vara lika galen som jag och satsa stenhårt direkt, sätt upp små delmål och ge dig själv en belöning varje gång målet nås. Välj då ex.nåt fint klädesplagg, smycke, weekend etc. inte godis, glass eller andra onyttigheter som skadar din kropp. Det är bara onödigt och ger dig sockersuget tillbaka när man äntligen börjat jobba bort det.
Det finns inga genvägar, hemligheten är inte svårare än bra ordentlig kost och lagom med träning. Lycka till!

FÖRE




EFTER







Tack Elin för att du ställde upp på en intervju och ville dela med dig av din historia och även visa bilder, du motiverar och inspirerar mig sjukt mycket och jag önskar dig all lycka i framtiden och på tävlingen i vinter. 











Portugal ger motivation - Dubbla rekord

I måndags så gjorde jag första cykelpasset här "nere". 

Jag och killen cyklade emot berget Monchique/Foia och jag hade gett mig sjutton på att jag skulle slå mina rekordtider ifrån förra året. 

Jag hade visualiserat i mitt huvud om hur grymt lycklig jag skulle vara när jag lyckats slå tiderna. 

Vi gav oss ut kring 8:30 och nja det kändes sådär om jag ska vara helt ärlig, hade ju inte gjort ett ordentligt cykelpass sens jag vet inte när (bröt ju mitt senaste ordentliga pass pga motivationsbrist). 

Stigningen började och den första sträckan är på 12km, killen som dagen till ära cyklade på stålraketen (se bild) sa att han skulle ta det lugnt upp första biten och när jag tappar honom i sikte (låg aldrig på rulle) så känner jag mig riktigt värdelös och det såg ut som om han knappt trampade.

Jag sa till mig själv att jag INTE ska cykla stigningen upp till toppen efter att man passerat byn Monchique, var hyfsat arg och tyckte att det var sådär kul tills skylten kommer med 2 km kvar och jag inser att jävlar, jag kanske kan slå rekord iaf.

Jag har inte många minuter på mig så jag trampar på och vips så är jag framme och jag slog tiden med 28 sek. 
SÅ himla glad! 
Men jag hinner även säga till killen att jag inte vill cykla till toppen. 



En variant ifrån 1989 och en ifrån 2010... 
Nöjd efter första stigningen
Tiderna som skulle slås, 37:31 min och 32:54 min

När vi fikar så hinner jag ändra mitt beslut ang att cykla till toppen, det kändes liksom dumt att cykla hemåt när man ändå nästa var där =)

Så solen värmer lite mera och de första 4-5 min på den andra stigningen är de jobbigaste. 
stigningen är 7,3 km och ger typ 450 hm. 

Det känns hyfsat bra, men det jobbigaste med detta berg är att man cyklar "runt" det på slutet, så när man tror man är uppe så kommer det en sväng till och en till och en till... 
Så jag tog i för kung och fosterland för att jag flera ggr trodde att jag var uppe. 
Jag såg på tiden att det nog skulle gå att sätta nytt rekord men eftersom jag bombade flera ggr och blev lurad så började mina krafter att ta stryk men ÄNTLIGEN var jag uppe och det blev 
NYTT REKORD!
Slog förra tiden med 1min och 10 sek
(sjukt chockad)


På toppen av Monchqiue


Eftersom jag var lite chockad över att jag slog tiden med över en minut så har jag funderat över vad som jag har gjort annorlunda emot förra året, för förra året hade jag mer än 50 mil mer i benen och jag tyckte att jag kände mig starkare då. 

Men det är jag ju tydligen inte då jag slog tiden med hyfsat bra marginal i år och det enda jag kan komma fram till är att jag inte har använt mig av pulsen, då mitt pulsband varit trasigt (har köpt ett nytt nu här nere) och jag har helt enkelt "vågat" tagit i mera då jag måste känna efter hur mycket jag verkligen orkar inte stirrar mig blint på pulsen och får för mig att jag kommer att "dö" när som helst. 
Dock så behöver jag verkligen jobba på konditionen, har extremt dålig kondition, det jag vinner på är att mina ben är hyfsat starka.. 

Imorgon ska ett nytt rekord försökas att sättas. Är laddad till max! 

btw vad sjukt det där är, ifrån att jag skulle vilja kasta cykeln åt helvete till att jag är tokladdad till att köra backen igen. Hade jag inte slagit förra årets tid så vet jag att jag verkligen inte hade velat cykla mer här nere, men nu slog jag den och nu vill jag inget annat... Sjukt det där... ;-) 

söndag 22 juli 2012

Mtb tävling i Portugal

Nu har vi precis varit och kollat på en MTB tävling i Monchique.

Sjukt teknisk bana och typ 35 grader varmt, glad att man fick stå i skuggan och hejja på.

De vi var där och hejjade på vann båda två sina klasser.
Sjukt impad över dem på den tekniska banan som var 4km lång och det kördes 5 varv.


Nej nu blir de å åka till stranden och svalka sig lite..

lördag 21 juli 2012

35° kl 19:00

Alltså det är sjukt varmt här, så Nice!

Å om ni undrar så får man plats med en cykelväska och 3 resväskor i en seat Ibiza... Puh.. ;-)

SubXX 2013

Nu spånas det vidare... Tjohoo

Här var gänget i torsdags som planerade för framtiden av SubXX :-)

Mot värmen

Cykeln fick precis plats ;-)

Nu bär det av mot Skavsta och sen flyg till Faro, kommer bli så grymt!

fredag 20 juli 2012

Är allt med?

Packa packa packa... Har jag verkligen fått med mig allt?

Cykelskor, kläder, pass, bergskassetten är monterad, lite mer kläder, cykeln givetvis, hjälmen är med men dock utanför väskorna än så länge, i värsta fall får jag ha den på huvudet genom kontrollen ;-)

Några böcker är med också.. Men äh, så länge jag har Cykelskor, cykel och pass så blir det nog bra.

Om 18 timmar landar jag i 32° värme YUMMIE!!