SMACK Tempo - Mitt första

Dagen igår började inge bra då jag var och gjorde prover till skolan jag sökt till hösten och det kändes verkligen inte som det gick bra, hur det gick får jag reda på nästa vecka, jag hoppas ni håller tummarna för mig =)

Hur som haver så hade jag varit jätte nervös inför dessa prov och när allt var över så kände jag verkligen hur min kropp slappande av och jag blev sjukt trött.
De 19 milen på cykeln i söndags plus att man har börjat jobbat och nervositeten har satt sina spår i kroppen.
Somnade som en stock på tåget hem ifrån Uppsala till Stockholm, jag brukar aldrig kunna sova på tåg annars.

Åkte hem och försökte vila lite för jag hade lovat Daniel att jag skulle följa med honom och köra SMACK Serien och idag var det tydligen tempo 30km som stod på agendan.

Jag var verkligen sjukt trött och var på väg flera ggr å ringa Daniel och säga att jag inte orkade, men med tanke på hur mycket han ställt upp på mig så kändes det inte som om det var länge att ringa 3timmar innan och banga  ur.
Så jag insåg att det var väl bara att göra sig i ordning, men när Daniel plockade upp mig så tror jag nog han såg hur trött jag var, om inte annat så fick han höra det hela bilfärden, men som tur va så hade Daniel köpt coca cola till mig och vem vet, det var kanske det som räddade min kväll?

Väl framme i Odensala så började jag ångra mig, för överallt så var det tempohojjar och tempohjälmar, själv så hade jag aldrig startat i något tempolopp (inte linje eller gp heller utan enbart kört 2 motionslopp, 3 med RoH i hela mitt liv) och hade ju inte en susning om hur man ska planera sin uppvärmning osv. Kände att detta kommer bli sjukt jobbigt och jag med min vanliga cykel kommer verkligen att komma sist. Inte nog med det så var det dagen till ära det längsta tempoloppet som SMACKserien kör, 30km.
Tack Daniel för att du drar med mig på det längsta tempot när man aldrig har testat, jag var verkligen sjukt bitter innan start och vill mest bara försvinna där ifrån eller hoppas på att det helt plötsligt står någon där som vill ge bort en tempocykel till mig.
Sen att jag var dödstrött och inte hade en aning om hur banan såg ut gjorde ju inte min bitterhet mindre.
Eftersom jag är väldigt ny inom cykling så har jag inte en aning om hur mycket min kropp orkar heller.

Hux flux så var det min tur att starta, Daniel hade gett mig lite råd som jag försökte följa.
Det började halv bra, men kände att mina ben trots min trötthet kändes förvånansvärt bra. Så jag trampade på men försökte akta mig för att ta ut mig helt. Banan var väldigt kuperad och jag slog ner på tempot i backarna för att jag skulle orka hela vägen.
Svårt att veta hur mycket man törs ge innan benen ger vika.
Tempohoj efter tempohoj svischade förbi mig, men det var bara att tänka på att det inte alls går att jämföra sig med cyklisterna som besitter en tempohoj plus att jag gör detta för mig själv och inte för att mäta mig med andra.
När man kör tempo så startar man nämligen med 30sek mellanrum och när du ligger ute på banan så har du ju inte en aning om du kör snabbt eller sakta jämfört med de andra (men kör du om många så kör du förmodligen bra ;-) )...
Hade noterat att jag tyckte att det var en jobbig backe precis innan målet så jag försökte spara lite på krafterna de sista kilometrarna så att jag inte skulle komma krypandes över mållinjen,( räckte ju med den förnedring  att jag körde för första gången och hade insett att jag skulle komma sist) men helt plötsligt så ser jag mål och inser att den backen var ju inte mycket till backe och HURRA, jag hade klarat av mitt första tempolopp!

Mitt mål innan jag startade var att inte ha sämre än 27,7 i snitt, för det var det jag hade sett att den hade som kom in sist på på förra tempoloppet som hade varit någon vecka innan, visserligen så var det bara 20km.

När resultatet lästes upp så insåg jag att jag var i alla fall inte sist och mitt snitt enligt SMACK var 32.02.
Så jag var nöjd, eftersom jag aldrig har tränat renodlad intervall eller backträning någon gång utan mest kört längre sträckor med inslag av backar så är var jag mycket glad över mitt resultat plus att min kropp orkade köra trots min trötthet. Men nu ska jag verkligen börja träna på intervaller så man får upp lite fart i benen =)

Så här i efterhand så vill jag verkligen passa på att tacka Daniel för att han "tvingade" med mig på detta, för jag fick verkligen mersmak och kommer se fram i mot kommande SMACK tävlingar.

Vill även tacka arrangörerna för ett himla bra arrangemang!!!!!!

Måste bli bättre på att ta kort under mina cykelturer....