One dead & two heroes - Distanspass 189Km

Oj oj vilken dag säger jag bara..


Sen en tid tillbaka så hade jag planerat in ett distanspass med Johan, och det var idag detta skulle ske..


Johan hade lagt upp en tur ifrån Sumpan/Solna Jungfrusund/Slagsta - Södertälje - Nykvarn - Gnesta - Trosa - Skanssundet - Vårsta - Rönninge - Jungfrusund/Slagsta- Sumpan/Solna 


Daniel hängde även han med på detta pass, han ifråga satt mig även innan om det var så smart av mig att köra en tur på närmare 20mil när jag inte hade tränat så mycket den senaste tiden. 
(Har endast cyklat 43mil de senaste 5 veckorna och i september endast 9mil, innan min semester och förkylning/skada så brukade jag cykla 30mil i veckan)


Men envis som jag är så tyckte jag ju inte alls att det var någon dum idé och jag älskar ju att cykla och tycker inga idéer där en cykel är inblandad i är dumma.. 
(det skulle visserligen visa sig att Daniel så klart skulle ha rätt) 


Daniel mötte upp mig i Sumpan och sedan cyklade vi gemensamt till Nockebybron där vi mötte upp Johan och sedan bar det i väg.


Kan ju säga att jag redan innan vi cyklat en mil lyckades komma upp i 187 i puls och insåg att denna dag kommer bli GRYMT JOBBIG!!! 

Färjan mellan Ekerö- Slagsta

Johan hade problem med sina växlar

Vilket resulterade i att Johan fick använda sig av ynka två växlar resten av turen (typ 17mil)

Tog färjan över till slagsta och möttes av den del vind på vägen och jag kände att mina ben verkligen INTE var med mig... 
Efter första fikapausen så total dog jag, aldrig känt mig så klen i hela mitt liv, det enda jag hade i tankarna var att hitta ett tåg eller dylikt och få slippa de 10milen vi hade kvar.. Men nänä, det var bara till att cykla.
Grymt arg var jag för att benen inte fungerade, men det som jag var mest arg över var att jag drog ner farten för Johan och Daniel, hatar när man inte orkar och måste få de andra att cykla saktare.
Visserligen så var det ju ett distanspass och de ska ju inte gå super fort, men som sagt jag var helt död, och trodde knappt att jag skulle orka ta mig hem. Jag svor för mig själv och insåg att Daniel hade ju helt rätt med att det kanske inte var så smart att köra så långt när man inte cyklat på länge. Men jag är ju så jävla envis.. 
Och med tanke på att jag var död så var ju Daniel så snäll så han hjälpte mig i uppförsbackarna... 
De sista milen så var jag väldigt glad iaf just för att jag älskar att cykla, tror inte Daniel var lika glad, men han fick ju lite fina intervaller iaf, så snäll var jag... :P


Vi hade ganska tur med vädret förutom motvinden och att det kom lite regn, annars så sken solen =)


Turen blev på 189,6km och fick ett snitt på 27,67 km/h, snittet på pulsen blev 165 och jag brände 4217Kcal


Killarna hade lekstuga och jag slet som ett djur, men det var grymt härliga vägar, så denna tur vill jag göra om i vår/sommar när jag har ett par ben som fungerar, ingen mer lekstuga accepterar jag nästa år ;-)

Grabbarna verkar se något snyggt på någon av alla dessa färjor vi åkte idag

Sköna ryggar att ligga bakom

Johan och Daniel vid hamnen i Trosa

Jag och Daniel i Trosa
(Bild lånad av Johan)

Strax hemma, färjan mellan Slagsta- Ekerö

Ett stort tack till er grabbar som stod ut med mig och mina extremt dåliga ben!!! 


Nu börjar huvudvärken att komma, ett resultat att jag drack för lite under turen. Så nu blir det en Resorb och sängen. 

När jag kom hem så kände jag verkligen för att kasta cykeln och lägga ner allt som har med cykling att göra..