Denna dag kommer jag ALDRIG att glömma..

Det var en söndag för exakt 10 år sedan som jag var med om en ridolycka.

Söndagen den 28/1 -2001 så skulle jag provrida en häst, jag har haft häst nästan hela mitt liv, men Kimze som min underbara häst hette då var dock bara ett gotlandsruss och inte den största hästen, därav så skulle jag få låna en "större" häst.

Jag minns den morgonen som det var igår, jag sprudlade av energi och vi var på väg ner till ridklubben i Rättvik, min mor frågade mig om jag inte skulle ta säkerhetsvästen, men äh tänkte jag och förklarade att jag skulle ju bara rida i ridhuset.

Min mor går ut och startar bilen och jag kommer efter, sätter mig och är just på väg att spänna fast säkerhetsbältet då jag ångrar mig ang valet att inte ha säkerhetsvästen. Jag hoppar ur bilen och springer in och hämtar den iaf.
Idag är jag så otroligt lycklig över att jag gjorde det valet, det räddade mig!

Jag provred hästen i ridhuset och allt flöt på bra, så jag bestämde mig för att ta mig en tur ut i skogen.

Det skulle jag inte ha gjort, för hästen blev skrämd och började att skena, från skritt till fullt ös på mindre än 3 sek var ingen trevlig upplevelse för det resulterade i att helt plötsligt när jag gör allt för att försöka hålla mig kvar och få stopp på hästen så tvärvänder han in på en stig som inte ens syns, jag flyger som en vante och landar på sidan i en snöhög.

Det jag minns efter är lite luddigt, minns att jag ställer mig upp och vill springa efter hästen, men jag ramlar ihop och blir liggande på backen, i mina tankar finns bara hästen.

När jag inser att jag inte kan ställa mig upp så ligger jag bara å skriker efter hästen och även på hjälp, men vem skulle höra mig i skogen, - 12 grader var det denna dag och som tur va så får jag syn på en bil.

Jag skriker allt jag kan, men inser att bilen kan ju inte höra mig, så jag gör några tappra försök till att vinka med armen och de ser mig.
Minns att det enda jag får fram är att de måste hitta hästen, tanten och farbrorn i bilen vill ju så klart ringa 112 men jag tycker det verkar onödigt och att det räcker med att de ringer min mor, och de gör de, men hon har ju så klart inte mobilen på.

Hästen hade iaf sprungit hem så efter en stund kommer min mor och tror även att min moster var med, vem som ringer ambulansen har jag inte en aning om, men jag minns att den körde fel först så de dröjde nog typ 20-30 min innan den kom.

Minns att jag låg och bet mig i fingret hela vägen in till Mora lasarett för att det gjorde så ont.

Kommer in på akuten och de klipper sönder mina kläder osv... och nu kommer de viktigaste orden läkaren sa...

DIN SÄKERHETSVÄST RÄDDADE DIG IFRÅN ATT BLI FÖRLAMAD IFRÅN MIDJAN OCH NERÅT

Det mina kära läsare är något jag vill att ni tar till er! Använd alltid skydd oavsett vad ni än håller på med för sport/aktivitet och oavsett hur få minuter ni ska ägna er åt det! 

Jag är så otroligt lycklig idag hade jag tog min säkerhetsväst, med tanke på att det var grymt nära att jag lät bli.
Jag vet alla gånger min bror säger åt mig att använda hjälm/(diverse skydd inom sporter t.ex snowboard m.m)  och jag säger ja men vaddå jag ska ju bara cykla en kort sväng (typ till affären), eller äh jag ska ju bara göra de eller de. Min bror är så mycket bättre än mig på att använda skydd när han sportar. Det ska han ha en stor eloge för även att han tjatar på mig om det.

Så till er alla, oavsett hur fjantigt du må tycka att det är med skydd och hur kort bit du ändå ska, så använd alltid skydd. Man vet aldrig när en olycka inträffar och kom ihåg att även om du tycker att du är bra på det du gör så finns det andra faktorer som gör att det kan gå åt fanders.....