Operation nr:1 - Check

Ja då var första operationen avklarad och det gick ju riktigt bra.

Själva ingreppet tog inte mer än 10min, de skar upp muskelhinnan och sydde sedan igen det, det  är ett "sår" mitt på underbenet på kanske 10cm, så det blir väl ett fult ärr, men det struntar faktiskt jag i, så länge jag kan springa =)

Så rekommendationen idag var bara att gå hem och lägga sig med benet i högläge resten av dygnet..

Så om någon vet någon bra film så hör av er, detta är inte alltför roligt.

Jag måste hoppa på kryckor de närmsta dagarna och sedan kan jag försiktigt börja belasta benet, den 9/3 ska jag in och ta bort stygnen och efter det så kan jag börja träna ungefär 2 veckor efter det... Fast jag ska ju operera det andra benet den 15/3 så jag siktar på att komma igång med benträningen igen i början på maj, blir det tidigare så blir jag glad, men annars så låter jag det ta den tid det behöver.

 BTW, att hoppa på kryckor är nog bland det jobbigaste jag gjort, jag tyckte ju att jag kunde åka buss hem ifrån operationen och började hoppa bort till busshållplatsen som kanske var 800m därifrån, alltså, vad drygt det var, livrädd för att ramla och att sätta i foten, för ju mindre jag belastar den (eller jag ska inte ens belasta den) desto snabbare läkaren skiten...
Så en stor eloge till alla som hoppar runt på kryckor... och även till min bror som hjälper mig nu när jag känner mig handikappad och även till alla underbara medmänniskor som hjälper en efter vägen, bilar som stannar fast det inte är övergångsställen, folk som varnar för att det är halt osv och busschauffören som körde extra nära trottoarkanten för min skull..
Grymt att alla är så vänliga! Nu vill jag inte verka bitter men det hade ju varit lite roligare om alla kunde vara så vänliga jämt..
Sen måste jag ju även säga att läkaren och sköterskan var bra och hon som står i receptionen är super trevlig! Precis så ska det vara tycker jag, älskar när människor omkring mig ler =)

Hur som haver, operationen gick bra, nu har jag tråkigt och det börjar värka ganska mycket, men i mina tankar så ser jag bara en stark Karin som kommer komma tillbaka med full energi...