Märkt för livet

Nu är båda mina operationer avklarade och även stygnen är borta.

Igår tog jag en promenad för första gången och det kändes grymt, så länge jag inte gick nedför ;-)

Om några veckor kommer jag kunna börja träna igen, vilken tur jag har att cykel är väldigt skonsamt så det blir rehab på trainern :-)

Om operationerna gått som det ska så kommer jag att kunna springa i sommar. Å om jag kan det lovar jag er att det gör absolut ingenting att jag är märkt för livet!!

Glad, lycklig... You name it..

Igår var en fantastisk dag på många sätt, men en sak var lite mer fantastisk än det andra...

Denna sak gjorde mig väldigt glad, motiverad och inspirerad.

Vad detta handlar om kanske jag berättar för er en vacker dag...

Just nu ska jag bara gå in i mig själv och försöka fatta ett beslut som är bäst för mig och min framtid...

Have à nice day in the springsun!!!

SMACK Serien drar igång

Idag börjar SMACK serien som är en träningsserie för alla oavsett cykel eller ambition.

Totalt är det 24 omgångar som körs fördelat lite olika över tempo, linje och gp...
För mer information så gå in på denna sida http://smack.cc/smackweb/smackserien2011

Jag tycker att detta är en grymt bra arrangemang av klubbarna och en stor fördel för oss cyklister.

Jag deltog dock bara en gång förra året och då var jag livrädd, ställe upp med min linjehoj utan tempobågar eller dylikt. Men det gick bra enligt mig, tog mig igenom mitt första tempolopp på 30km med ett snitt lite över 32 km/h om jag inte minns fel.

Innan ville jag bara dö, när man såg alla med tempoutrustning och dischjul, MEN efteråt var det en enormt skön känsla som spred sig i kroppen och så fort jag kan cykla igen så ska jag vara med och köra.

För som de skriver på sin hemsida så är det "tävlingar" för alla, så som elit till amatör.
Å btw, de kostar ynka 20kr och direktanmälan på plats....

Så om ni bor i Sthlm- Uppsala trakten så tycker jag absolut att ni ska delta i denna serie!!

Ikväll så kommer två(måhända att det är fler som kör) av mina vänner att köra, Daniel och Veronika. Jag önskar dem lycka till och ja, jag är fett avundsjuk på dem.
Men jag får väl nöja mig med att min cykel är där ist, och den kommer nog aldrig rulla så snabbt igen som den kommer göra idag...

Det var så det började

Satt och kollade runt på mina vänners bloggar och upptäckte att en underbar vän till mig vid namn Emelie hade gjort ett inlägg om mig.

Jag och Emelie för sjukt länge sedan, jag hade nyligen varit i Thailand,
kanske dax å åka tillbaka å fixa sig en bränna inför sommaren ;-)

Emelie är för övrigt en cool brud som sket i detta lagomland och flyttade till USA för att bli designer, grymt stolt över henne!!!

This is Emelie now!!
Kolla in hennes blogg http://salliletyll.blogspot.com

Blev då påmind om hur allting började med cyklingen för många år sedan.

I Dalarna (och förmodligen flera ställen runt om i Sverige) så är inte lokaltrafiken den bästa och cykel var ett ypperligt sätt att ta sig fram.

Jag och Emelie cyklade då som dårar till en liten by vid namn Tällberg för att hänga med Tällbergspöjkarna. Var en liten nätt tripp på en mil dit och jag minns hur väl man stod på utför backarna och likaså uppför. Jag älskade verkligen att cykla och tror den snabbaste tiden dit var kring 15 min, bör nog tilläggas att första biten är nedför.

Sedan blev man äldre och vännerna skaffade bil, och jag skaffade ingen bil just då men ett körkort tog jag två månader efter att jag blivit 18 och intresset för att cykla var som bortblåst.

Detta var min älskling i ett år innan jag sålde den vidare.... 

Som tur var så hittade jag tillbaka till cyklingen då jag i Sthlm tröttnade på att åka kommunalt och köpte mig 2009 en hybrid för att börja cykla till och från jobbet, typ 9km enkel väg och gjorde även det året en cykelsemester mellan Göteborg- Malmö, via Helsingör - Köpenhamn.

 På den semestern bestämde jag mig för att jag skulle cykla Siljan Runt nästa sommar (2010). Min bror hade kört det loppet ett par gånger och jag tyckte det verkade kul, så jag ville också cykla det...


Sagt och gjort, cyklade loppet och efter det så är jag totalt fast i cyklingen...

Yes it was my story...... If you have wondered.....

Träning 2010 Vs 2011

Nu när första kvartalet strax är avklarat så tänkte jag summera min träning och jämföra den med föregående år...

Vet inte om man ska skratta eller gråta... 

Min planer på detta år gick ju i fallgropen och det syns tydligt på konditionsträningsmängden. 

Totalt första kvartalet 2010 såg ut så här 

Bör tilläggas att jag var utomlands i en månad

2011 har jag tränat mera tid. Även fast jag varit skadad i över en månad då  jag inte har kunnat tränat ben över huvudtaget. Så det skiljer sig lite på vad jag har tränat. Detta år har det nästan bara varit styrketräning tyvärr, då jag även har haft problem med överansträngningar innan jag gjorde mina operationer. 

Kondition år 2010 såg ut så här, 19 timmar totalt. Vilket inte är så mycket heller, men som sagt, utomlands en månad och då hade jag inte ens något intresse för cykeln, utan tränade för att må bra.

2011 så har jag knappt fått ihop 9 timmar kondition, vilket suger rejält men men inte mycket jag kan göra åt den saken.

 Summa av kardemumma är att jag detta år när jag verkligen har hittat en sport jag vill satsa på så har jag inte alls kunnat fokusera på det. 

Att knappt ha kört någon kondition alls bådar inte gott inför den kommande säsongen. 

Men jag får se det positiva i det hela och det är att jag har stärkt min dåliga rygg istället. 

Jag hoppas att nästa kvartal innehåller massa cykeltid och vem vet, kanske även löptid =)))))

15 000 ton sand/grus

I innerstan beräknar de att det är 15 000 ton sand/grus på vägarna.

Kollade lite snabbt på nyheterna i morse och spetsade öronen när de började prata om att ta bort gruset ifrån vägarna.

De håller på för fulla muggar och de "lovade" att gruset i innerstan skulle vara borta tills första maj och utanför tullarna den 15 maj.

Eftersom jag är skadad så gör det mig ingenting men jag lider med er andra cyklister...

Spinn of Hope & Earth Hour

I skrivande stund så vet jag att runt om i landet så finns det massa härliga cyklister och medmänniskor som sitter på en spinningcykel och trampar för Spinn of Hope.

Detta är ett evenemang som pågår idag under 12 timmar, där man är ett lag som ska hålla en cykel igång under dessa timmar. Kostnaden för detta är 1500kr och det går oavkortat till Barncancerfonden.

Min klubb Vallentuna CK är själv klart med och deltar i detta och jag hoppas att så många andra som möjligt också gör det. Såg nu på Spinn of Hope hemsida att de har passerat 1 mkr, bra kämpat!

Så en stor eloge till alla er som sitter och trampar, ni gör detta för underbart godsak och hade jag inte varit skadad så hade jag självklart också suttit på en spinningcykel idag.

Ikväll så inträffar det ytterligare en bra sak för medmänskligheten, nämligen Earth Hour.

Earth Hour startades av WWF 2007 i Sydney, då deltog 2000 företag och över 2 miljoner Sydney bor, detta har sedan spridit sig världen över - UNDERBART!!

2010 så var det 128 länder som deltog i denna manifestation.

I Sverige såg det ut som följande

Bild från WWF

Ikväll så ska även några av mina vänner delta i detta.
Lovar att jag är frustrerad över att jag inte kan medverka i detta, jävla ben. Nästa år ska jag allt sitta på en cykel både för Earth Hour och Spinn of Hope.

Bild från SvenskaCykelförbundet

Så denna dag är en riktigt bra dag för medmänskligheten och solen skiner som aldrig förr... Me like!!

Btw, om du inte har skrivit under att du kommer att delta i Earth Hour så gå in på följande länk och skriv under!!! 

http://www.wwf.se/vrt-arbete/klimat/earth-hour/anmlan-privatpersoner/1257614-earth-hour-2011-anmlan-fr-privatpersoner

Gör din insats släck ljuset ikväll mellan 20:30-21:30 

~~Ha en underbar dag ~~

Finns det anlag måntro?

I byn där jag är uppvuxen så gör de en kalender varje år med gamla bilder ifrån byn och folket som bodde där då... 

Detta år så var min släkt med på bild och gissa vad som är med på bilden?

Jooo en CYKEL 

Självklart så är det min farfar (som jag btw aldrig har fått äran att träffa då han gick bort innan jag föddes) som står vid cykeln. 

Så vem vet, det kanske finns bra anlag i släkten?

Jag kan ju iaf intala mig det så känns det lite bättre nu när jag inte kan cykla.

Har insett att jag inte har kört ett riktigt konditionspass sedan i slutet på december... 

Börjar bli lite tråkigt att köra överkropp, men snart så är det min tur att få sitta på sadeln igen =)

Så kan det gå

Underbart att se tåget börja röra på sig när man inte är mer än någon meter ifrån..
Hade jag kunnat springa så hade jag hunnit med :P

Men äh, jag lyckades gå ifrån super stressad till tidig, så det där tåget var tåget som går innan mitt. Så det gör inget att jag missade det eftersom jag kommer komma i tid iaf..

Nej nu ska jag njuta av solen och vänta in nästa tåg :-)

Grym kroppskontroll

Grym kontroll på kroppen...

Btw tror du måste vara inloggad på facebook för att kunna se klippet

http://www.facebook.com/video/video.php?v=1767579342126&comments

Lovely day + fika på Bianchi och hockey

Vilken nice helg det har varit med SOL SOL SOL

I går så tränade jag fösta gången efter operationen i tisdags, blev rygg. Kändes skönt att vara tillbaka på gymmet. Sedan hängde jag med lovely Jessica.

Idag så kom Veronika över och vi gick först och tränade och sedan åkte vi in till Bianchi, då jag hade gjort ett litet evenemang på fb för att få till en cykelfika.

Jessica och Veronika, några av de fika sugna cyklisterna 

Så vi var några glada cyklister som snackade och hade trevligt, några droppade av efter fikat och några av oss drog vidare för att kolla på Luleå- DIF.
Så det blev faktiskt en och en annan öl och lite hockey på det. Grymt trevligt, hade dock varit lite trevligare om DIF hade vunnit, men men man kan ju inte alltid få som man vill.

Kort och gott helgen har varit sjukt nice!!

Cykel City´s nya butik

Igår kväll så följde jag med Johan till invigningen av Cykel City´s nya butik på på Folkungagatan 126.

Jag var hyfsat trött då jag hade gått upp tidigt och det hade varit en lång dag kort och gott, men att åka och kolla in en cykelbutik får ju vem som helst att bli pigg =)

Kan väl säga som så, butiken måste ses. 

Riktigt fräsch var den och kolla även in deras hemsida där man kan bygga sin egen hoj

Om någon inte vet vart de ska göra av sina pengar så får man gärna köpa denna till mig =)

Även dessa skor skulle jag bli glad om jag fick, så himla snygga, dock finns de inte i min storlek, men bli inte besviken...

Jag hittade dem på specialized hemsida i dammodell så storlek 36-37 skulle nog sitta fin fint =)

Johan hänger lite vid skorna, där jag förmodligen kommer hänga många ggr framöver och dregla =)

Jätte söta kläder för barn =)

Liten bild ifrån butiken

Blev inte så mycket mer bilder än så här, så därför får ni göra er ett eget besök, om jag skulle vara ni så skulle jag åka dit nästa helg (26-27) då de har en massa invigningserbjudanden  ;-)

Själv så ska jag hålla mig därifrån då, fattig student som man är.. 

Men glöm inte att köpa en Dogma till mig bara....

Pimp my ride - Blackie is the shit

Det här med att låna ut sin cykeln till Osterman är nog bland det bästa man kan göra... 

Jag hatar ju bland annat att tvätta cykeln, vilket Osterman vet och efter att han har haft den så ser den alltid ut som ny.

Jag gjorde ju mina försök i somras till vettiga cykeltvättar, jag och Jessica drack vin och försökte med lite tvätt, och resultatet blev väl kanske inte alltid det bästa. Men jag försökte ju att kombinera något roligt med något tråkigt och då brukar det bli bra, vi hade ju iaf roligt men tvätten blev som sagt inte den bästa.

Men nu till det väsentliga, idag när jag fick tillbaka min cykeln så hade den blivit lite pimpad, 

ME LIKE!! 

Så snyggt!!!! 

Tusen tack =)

Beslutsångest ang lopp

Denna säsong kommer ju verkligen inte alls bli som jag hade tänkt mig.

Min plan från början var att jag skulle köra följande motionslopp

• Siljan Runt 160 km
• Vättern 300 km SUB9
• Sundsvall Classics
• Touren i Falun - 600 km 5 dagars
• Vasatrampet 140km 

Utöver det så hade jag en plan på att försöka köra så många SMACK lopp som möjligt också. 

Men nu är förutsättningarna helt annorlunda pga skador och operationer. 

Vättern kommer att bli av, eller rättare sagt boendet och loppet är betalt och klart så jag åker ner och ser vad mina ben pallar, får jag känningar så kliver jag av. Tänker inte vara dum och låta mig skadas en gång till. 

Siljan Runt som känns som ett givet lopp men jag tänker nog stå över i år, då jag inte har hunnit att cykla så mycket innan det loppet och Vättern ligger ganska nära. 

Sundsvall Classics krockar med Touren i Falun så den skippar vi detta år. 

Touren i Falun och också betald och klar, men den känner jag mig lite nervös inför, men som tur va så har jag ju iaf 3 månader på mig att bygga upp hyfsade ben. 

Vasatrampet 140 km är det jag verkligen ser fram emot detta år, för det är i det loppet jag har mitt mål med säsongen, att slå fjolårets tid på 04:06, men då behöver jag lite backup, hoppas ju på att Osterman och Karlsson vill hänga med och även fler såklart, ju fler vi är desto roligare får vi och förhoppningsvis blir det lättare att nå målet.

Tror att 3 motionslopp får räcka denna sommar plus lite SMACK, vill som sagt inte bli skadad, satsar på att bygga en bra grund istället inför nästa säsong :-) 

Ja just ja, KM också.. det får vi se hur det blir med den saken, allt beror på hur benen känner sig... 

Colan är boven

Den 10/1-2011 så ingick jag i ett godis och kaklöfte som innebar att man inte får äta snacks/kakor/godis och inte heller dricka läsk.

Det har gått oerhört bra för min del med det mesta.

Att jag lyckas att hålla mig ifrån chips och choklad har varit riktigt svårt, men jag har verkligen lyckats.
Vilket jag är väldigt nöjd över.
Senast i fredags satt jag en hel kväll och hade en chipsskål framför mig utan att ens röra den och min vän hade även choklad, men jag höll mig ifrån det också, dessa scenarion har inträffat extremt många gånger men jag har lyckats hålla mig ifrån det.

Men, yes det finns tydligen alltid ett men med i leken... Förra veckan så trillade jag dit.

Boven i dramat var coca cola, jag skulle plugga efter att jag hade jobbat och jag var dödstrött och visste inte riktigt hur jag skulle orka hålla mig vaken.
Valet blev en coca cola, jag stod i butiken och valde mellan red bull och cola, och föll för det sista alternativet.

Jag fick mina studier avklarade och gick och la mig 02:00 nöjd med att jag lyckades prestera det jag behövde göra, ist för att fokusera på att jag drack en cola.

Jag är fortfarande nöjd med att jag inte har ätit en massa snacks och choklad och det är det viktigaste!!

Operation nr 2 - Check

Som jag skrev i natt så gjorde denna operation lite ondare, fick lite svårare att somna (se grafen) men när jag väl hade somnat så dog jag typ.
Min kropp var nog i behov av sömn, tyvärr så dog även mitt batteri på telefonen därav så fick jag inte med hela natten.

Idag känns benet bättre, är samma smärta/värk som jag hade förra gången, den är inte behaglig men inte heller olidlig...

SÅ detta kommer nog bli toppen när det väl är över =)

Fick även denna katalog i brevlådan igår, vilket passar perfekt då jag bara ligger hemma med benet i högläge

Det gör ont..

Idag genomförde jag min andra operation.
Själva operationen var inte värre än den förra då jag precis visste vad som skulle hända.

Först lite lokalbedövning som gör ont, sedan gör de själva snittet och sen skär de upp muskelhinnan.
Denna gång visste jag precis hur det skulle kännas, dock så kändes det lite mera denna gång, speciellt när läkaren sydde igen såret.

Idag skippade jag bussen och fick skjuts av Jonas, tack för det.
Måste säga att det är mycket enklare att hoppa på kryckor/ett ben nu när jag stödjer på mitt högra som jag även är mycket starkare i.

Förra operationen så väntade jag på att det skulle komma en olidlig smärta, men den smärtan infann sig aldrig. Tog endast två värktabletter och sen var det bra. Själv klart så hade jag lite ont men dock inge farligt.

Denna gång har jag redan tagit tre tabletter och det pulserar i benet och gör ont, alltså inte super duper ont men det är konstant värk, tyvärr.

Får se hur nattens sömn blir och hur det känns imorgon.
En sak är då säker och det är att jag kommer sova med benet högt hela natten för att underlätta smärtan..

Snyggaste dressen, nya bilder!!

Får någon dag sedan fick ni ett dåligt smakprov på årets snyggaste dress (enligt mig) och då lovade jag att jag skulle lägga ut bättre bilder någon annan dag.

Idag insåg jag att shit, det måste ju bli idag eftersom jag genomför min andra operation idag och kommer jag hoppa runt på kryckor igen...

Så här kommer lite bilder...
Å yes, jag är grymt bra på att blunda på kort och nej jag gillar inte att ta kort på mig själv. Men en blogg utan bilder är inte riktigt lika rolig...

Dock lite stor då det är herrmodell, så det blir till att sy in =)

Orka vara seriös.... 

Cykelkeps är ju så otroligt snyggt, eller inte men grymt funktionellt.

Så det var dagens ranson av bilder....
Längtar tills jag kan cykla igen och får använda dessa snygga kläder!!!

Snart dags för operation nr 2

Yes då ä det mindre än tre timmar kvar tills det är dags för operation nr 2

Jag hoppas att det går lika bra som den förra operationen.

Kan väl erkänna att lokalbedövningen gjorde mest ont och det var lite obehagligt när man kände att de "klippte" muskelhinnan...

Jag hoppas att det blir lika bra som detta blev...

Om du ska bli bättre

Jag antar att de flesta som läser min blogg tränar själva och jag undrar hur många gånger ni reflekterar över hur ni tränar?

Jag vet med mig själv att jag har haft  väldigt lätt att snöa in på samma spår och nöter på det ett bra tag.

Men jag har kommit till bättre insikt.

För vill du bli bättre så måste du göra förändringar.

Jag snackade med en polare för ett tag sedan och hon började fråga mig varför hon inte såg det resultat som hon ville osv och jag fråga henne hur hon tränade.
Det visade sig att hon körde sina program som hon har kört i typ ett år och ibland så ökade hon belastningen lite.

Om man gör som hon gör så kommer det inte hända så mycket, vill du ha utveckling så måste du göra förändringar.
Det kan vara allt ifrån att öka belastningen, kör fler/mindre repetitioner, intensiteten. Förändra de intervaller du kör osv.
Gör någon förändring och du kommer att få ett mycket bättre resultat.

Ett av mina bästa tips är att träna med någon som är bättre än dig.


Jag cyklade i somras mycket med Osterman, han är en grym cyklist och han lärde mig väldigt mycket om cykling. Jag cyklade även en del med Asperyd, även han är en grymt bra cyklist och han har även tipsat mig om träning och hur man ska lägga upp sina pass med nyckelpass osv. Under vintern så behövde jag även hjälp med grenspecifik styrketräning för cyklister och då frågade jag också någon som jag visste var bra på detta. Så med min styrketräning så har de Jager hjälpt mig och även han är en grym cyklist.

Så mitt råd till er, för att bli bättre, träna med dem som är bättre!!

Ljuvligt väder

Upp och hoppa med er det är världens finaste väder ute, dock så blåser det lite.
Jag känner till och med hur solen bränner i ansiktet :-)

Nu ska jag och träna med en vän på Puls och Träning...
Hoppas ni tar vara på dagen idag!!

Vad som får mig att INTE ge upp

Många av mina medmänniskor har en tendens att ge upp när man möts av motgångar, även jag har varit en sådan medmänniska en gång.

Men nu ska jag berätta för er varför jag inte ger upp denna gång, även om tankarna har funnits där.

Vi tar det hela ifrån början så ni får en klarhet i min syn på saker och ting och förståelse =)

Jag har alltid varit en person som ger 110% i det jag gillar, men denna enorma vilja att ge 110 % brukar fungera ett tag och sedan dör den ut inom sinom tid.

Jag vet inte hur många gånger jag har börjat med något.
 Då jag tycker att det går riktigt bra eller att det är riktigt kul och inspirerande. Men efter någon månad så tröttnar jag.
Detta fenomen tror jag att väldigt många känner igen sig i.

När jag började med cykling så hade jag i mina tankar att det kommer säkert hända samma sak här. Möts man även av motgångar inom det man försöker ge 110 % i så brukar det gå ännu snabbare att man lägger ner och tappar inspirationen.

I mitten på maj 2010 så köpte jag min racer. Jag hade då gått med i VCK (Vallentuna Cykelklubb) och cyklat med deras damlag ett par gånger på min "skräpcykel".

Jag tyckte att detta var riktigt roligt men jag hade inga ytterligare tankar om att ta cyklingen till någon högre nivå, mitt mål med cyklingen var att cykla Siljan Runt 120km.

Det som inspirerade mig då var att ta mig igenom detta motionslopp och även att fortsätta cykla med VCK Damer, därav köpte jag ingen flashig cykel. Utan en enkel variant som jag ansåg räcka för mig typ resten av mitt liv :P

Dagen D kom och nu var det dags att ta mig runt Siljan, jag hade endast cyklat 20 mil på min racer och hade verkligen ingen koll på att cykla i klunga osv... Amatör som jag var/är...

Siljan Runt gick såpass bra (enligt mig), fick en tid på 04:12 och ett snitt på typ 28,5. Vilket jag då ansåg var bra med tanke på att jag var totalt nybörjare. Jag kom in som elfte dam på 120km och "plats" 78 (tror jag) av 845 startande.

Detta gav mig ju så klart mersmak och nu började jag igen med min så kallade 110 % satsning..

På två månader cyklade 290 mil, jag cyklade bland annat hem till Dalarna, en tripp på 27 mil, jag deltog i Sundsvall Classics 104km, och efter detta så började jag få känningar i över och under knät på baksida lår.
Men just då var jag ju inne i mitt livs flow och min 110 % satsning och ville absolut inte lyssna på kroppen, visserligen så tog jag det lite lugnare ett tag men dock inte så lugnt som jag borde.

I augusti körde jag Ride of Hope, mellan Uppsala -Sthlm (eller jag cyklade först dit för att sedan cykla hem, gick dock inge vidare med mina ben) och sedan i slutet av augusti så var det KM och sedan körde jag Vasatrampet.
Vasatrampet var nog ett av sommarens bästa minne, körde 140km på 04:06 tack vare underbara klubbmedlemmar i VCK.

Men efter detta så insåg jag att jag borde verkligen vila mina ben då jag fortfarande kände av smärtan över och under knät.

Jag började ta det lite halv lugnare men hade dock bestämt mig för att jag verkligen skulle börja satsa på cyklingen och köpte därför en tacx fortius multiplayer och bestämde mig för att köra Vättern SUB 9 2011. Detta blev min inspiration för att försöka klara av den kommande hösten/vintern.

Det blev dags för virtuellt KM och då besökte jag även en sjukgymnast då mina problem fortfarande inte hade gett mig sig, jag fick då rådet att avstå helt ifrån cykling i någon månad.

Här kommer den första riktiga motgången, jag hade väl förstått att jag måste vila helt, men när man har köpt en trainer, gått med i Rulletour och vill satsa allt man äger och har på cyklingen så var jag inte beredd på att få lov att vila så länge.
Men jag insåg att detta var det som var bäst för mig och i slutet på november så la jag ner allt som hade med cykling att göra.
Var ganska frustrerande då jag även hade hittat ett grymt spinningpass på 3,5h som jag gillade och även körde Rulletour.

Jag accepterade att detta var det bästa och började fokusera på att köra styrketräning istället och bygga upp min form den vägen.

Jag visualiserade hela tiden om hur bra det skulle gå i sommar och min mentala styrka växte dag för dag. Mitt mål SUB9 på Vättern var något som jag kände att det kunde verkligen gå vägen, genom det upplägg jag körde och jag började även i februari att trampa lite lätt på min trainer.

i vanliga fall så hade jag tappat tålamodet för länge sedan och säkert börjat med något annat.
Men denna gång hade jag bestämt mig, jag ska inte ge upp, jag har mitt mål i sikte och jag ska klara av det.
Genom att ha mål uppsatta blir det enklare att fortsätta att behålla denna inspiration och styrka att ge 110 % även om man möts av motgångar.

Jag hade ett tag tappat suget för cyklingen och tyckte att styrketräning för benen var grymt mycket roligare.
Men sedan kom motivationen tillbaka och jag började verkligen att gilla att sitta på min trainer och trampa...
Men då kom det, den svåraste motgången av dem alla!!!!!

Då jag har haft problem med skenbenen/benhinnor så hade jag fått en läkartid och sedan fick jag beskedet om att jag kommer bli opererade på båda benen för kompartmenstsyndrom.

Detta beskedet fick min motivation att sjunka ner till botten.
Alla mina mål 2011 var förstörda, all den mentala inställning jag hade byggt upp raserades och jag kände att det är lika bra att lägga ner.
Jag kände ingen inspiration alls, att inte få träna mina ben för ens i början på maj igen förstörde hela min uppbyggnads period för den kommande cykelsäsongen och Vättern SUB 9 är ett minne blott.

Att mötas av motgångar där skador avbyter skador är ingen trevlig tillvaro i ens liv.
Speciellt inte när man är i startgroparna för någonting.

Jag försökte mobilisera om mina krafter och tänka att jag får ta 2011 till ett uppbyggnads år och sänka kraven på mig själv, men att hitta motivation till detta är inte lika enkelt. Att försöka behålla denna 110 % kraft för att fortsätta var enormt svårt.

Men när jag hade gjort en dubbelbloggning av ett av mina blogginlägg på cykelklubben så fick jag en enorm motivation.

Vad var det då som hände att jag fick tillbaka detta fokus som innebär att jag kommer behålla 110 % i min satsning i min mentala och fysiska styrka??

Jo jag fick en kommentar på Cykelklubben av Siv Andersson där hon undrade om jag vill vara med i en satsning som innebär att vara den snabbaste tjejgruppen runt Vättern 2012.

Detta gav mig en en sån otrolig inspiration och motivation att fortsätta att kämpa om att komma tillbaka starkare än någonsin.

Så nu tar jag dessa motgångar med en klackspark och blickar bara framåt mot nästa säsong då jag och resterande tjejklunga ska regera runt Vättern.

Bara att tänka på detta ger mig en enorm energi och stärker mitt självförtroende och min mentala inställning något fruktansvärt.

Mitt mål denna säsong är kort och gott att slå min tid i Vasatrampet, jag cyklade det på 4:06 i somras vilket ger ett snitt på 34 km/h och nu blickar jag fram emot det loppet.

Så det jag kort och gott vill säga er genom denna extremt långa beskrivning är att om ni möts av motgångar försök att hitta någon motivationspunkt som ligger längre fram i tiden och som är realistisk att uppnå.

Mitt mål detta år om SUB9 är totalt omöjligt men att klara av det nästa år är verkligen ingen omöjlighet.

Så skaffa ett mål, då har man något att se fram emot och som ger dig styrka att vilja fortsätta.
Så tack Siv för att du frågade mig, du har räddat mig ifrån att tappa denna 110 % energi och vilja.

Men kom ihåg en sak, sätt upp ett realistiskt mål, som du känner att du kommer att klara av, självklart ska det vara lite motstånd men det ska ändå vara genomförbart annars så kommer du att tappa din motivation och inspiration.

Så till alla som möts av motgångar, kom ihåg att genom motgångar så föds framgångar.
Kör så att det ryker och hitta din motivator i din träning!!!

Min nya favorit

När man inte kan cykla med benen så får man väl cykla med armarna istället.

Först så gillade jag inte alls denna maskin men efter ett par ggr så har den blivit min favorit och tur är väl det eftersom det är den enda kardiomaskin jag kan köra...
Dock så kom jag bara upp i 72% av maxpuls och snittade 66% men jag var tyvärr sliten i armarna ifrån igår...

Färdig HPB testledare =)

Yes då var man färdigutbildad hälsoprofilsbedömare =)

Har haft 5 dagars kurs i att bli  hälsoprofilsbedömare genom www.hpinordic.se och idag var sista dagen.
Kursen var jätte bra och detta är verkligen något jag kan tänka mig att jobba med.

För övrigt så har jag hängt på Sats i lite mer än 3 timmar...
Dock så var det bara effektiv träningstid 2 timmar.

Körde biceps,triceps, axlar, mage, rygg och min nya favorit armmaskinen =)

Johan var också där och körde, blev lite avundsjuk när han körde alla benövningar speciellt när han körde benpress.....

Då var stygnen borta

Yes då var det klart.

Stygnen är borta och om två veckor så ska mitt högra ben var helt okej och jag kan börja träna det igen.

Dock så har såret svällt nu på kvällen och känns typ som om såret skulle kunna spricka upp.
Så det får bli högläge med benet i natt.