Men jag tänkte börja med den magiska torsdagen.
Planen var att återigen bestiga Monchique (inlägg om när jag besteg Monchique första gången http://blackiethecyclist.blogspot.com/2011/08/portugal-monchique-check.html ).
Denna morgonen så kom vi dock hemifrån lite senare och det var 4 grader varmare när vi skulle ta oss an första etappen av stigningen som var 12 km.
På vägen dit kände jag mig riktigt riktigt klen och trött. Hade god lust att vända flera ggr, men skam den som ger sig.
När vi körde igång så flög de Jager iväg och jag trampade på. Min plan var att gå ut i ett jämt tempo och trycka på i slutet.
Tiden jag hade haft gången innan var 42,24 min.
Det kändes sådär i början, solen låg på och det var minst 25 grader i skuggan, och mestadels av denna väg är det sol på så det tog rätt hårt på krafterna.
Efter några km kom jag igång och började fundera lite på hur min tid stod sig och jag insåg att det kommer nog att gå.
När jag hade närmare 3-4 km kvar så kändes det grymt bra och det kom ut några cyklister långt framför mig i från en korsning.
Jag märkte att jag hela tiden knappade in och vips så var jag förbi dem i ett nafs.
När jag hade 2 km kvar så var det typ 5 cyklister framför mig och bilar åt båda hållen, jag blev grymt irriterad då jag ville förbi, plus att det kom trafikljus som visade den fina röda färgen så det blev lite sick sack åkning och till sist kom jag förbi cyklister och bilar och det hela slutade med tiden: 37:31
En förbättring på 04:53 min =)
Hade dock kunnat blivit bättre om inte strulet hade infunnit sig de sista kilometrarna.
Tog därefter en fika (en pepsi) och sedan var det dags för stigning nr 2, denna var bara 7,32 km lång och har omkring 430 höjdmeter.
När jag fikade så kände jag mig helt slut och fattade inte hur jag skulle orka med nästa stigning.
Temperaturen hade stigit till 30 grader och sist jag körde den så var det 25 grader.
Jag försökte fokusera på allt det bra ist och hur nöjd jag skulle vara när jag kom upp till toppen.
Å så bar det iväg, och precis när man börjar trampa iväg så börjar en backe som är sjukt brant, alltså innan själva tidtagningen och starten är (är massa korsningar och rondeller så man börjar lite högre upp) och det var jobbigt.
Sen var det bara å köra, körde samma taktik, ta det lite lugnare i början och trycka till på slutet.
Det gick väldigt segt i början, solen hettade verkligen och jag kollade många gånger hur långt jag hade kvar.
När det var 3 km kvar så började jag tänka att jag nog skulle klara av att slå denna tid med.
Fick lov att dra åt skorna och hälla lite vatten över mig och sedan så ångade jag på, de Jager mötte mig på nästan samma ställe som sist, men denna gång kände jag mig starkare.
Ställde mig upp och tryckte på och den sista biten var grymt jobbig men jag tog mig upp och slog min tid!!!!!
Förra gången fick jag tiden 36,11 och nu blev det 32:54.
En förbättring med 03:17 min
Det som skiljde dessa gånger emot varandra var dels att första gången jag körde så körde jag inte på lika hårt, denna gång tog jag ju så klart i mera och jag stod även upp.
Första ggr jag körde så satt jag hela tiden.
Dock så var det varmare denna gång och nästan ingen vind.
Snittpulsen var följande:
Stigning 1:
- Första gången: 83.5 %
- Andra gången: 87%
Stigning 2:
Vätskepåfyllning vid källan i Monchique |
Ska även tillägga att de Jager slog sina tider med och körde grymt bra!!
Det går framåt, bra att du orkar stå i backarna nu!
SvaraRaderaHaha ja visst är det... Men mina ben är fortfarande inte spec starka.. Men det går sakta men säkert framåt...
SvaraRaderaImponerande Tjejen!!!
SvaraRaderaDu har ett tjokt pannben helt klart ;-)
Kul läsning, som vanligt...
Du borde ha bjudit de jager på en Jäger!!!
Flåt! Kunde inte låta bli :-)
Tack... Ja pannben är nog det enda jag har :P
SvaraRaderaHAHA ja det borde jag ha gjort, dumt nog så var mitt huvud för trött för att ens komma på den tanken då... Men det hade varit humor =)