KM Vallentuna CK

Idag var det dags för det årliga klubbmästerskapet med Vallentuna CK, ett lopp jag gruvat mig en hel del inför.


Jag blir nämligen super nervös inför cykellopp, har visserligen inte kört så många (3 motions och 1 tempo) lopp. Men jag föredrar längre distanser som är mellan 10-15 mil just för att där kan man hinna "dö" och sedan komma tillbaka, om du "dör" i korta lopp som förblir du ju "död" resten av loppet...


KM var endast på 32km, man cyklade två varv á 16km, (fick visserligen det totalt till 33,9km på min cykeldator).


Jag vaknade vid sextiden med ett ryck och trodde jag hade glömt att ställa klockan, men alarmet var på, dock så skulle det inte gå igång för ens 06:45. Så jag låg kvar och inväntade larmet, stapplade mig ur sängen och försökte få i mig frukost. 


Jag och Daniel (min vapendragare) åkte tillsammans upp till Kårsta där starten av VCK´s KM var.
Vi var nog först på plats, men inte utnyttjade jag tiden speciellt bra till att värma upp eller göra något vettigt för det. Stod mest och snackade med VCK:are och tyckte att det var kallt.
Mina cykelskor var även helt genom blöta sens mitt försök till cykelpass igår och det tog i mot lite att stoppa ner fötterna, men jag fick lov till sist, för lite uppvärmning måste jag ju ha.


Rullade 6km som uppvärmning och kände verkligen hur trött min kropp var och speciellt hur trötta mina ben var, de kändes verkligen som betongklumpar. 
Med andra ord så var det alltså ingen bra morgon för att genomföra mitt första KM.


Vid start så insåg jag att jag var ensam tjej ifrån VCK och hur jag än skulle köra så skulle jag vinna KM, men jag vill ju inte vinna genom att sega mig i genom loppet utan jag vill vinna och känna att jag var värd det. 


Starten går 10:05 och då var KM alltså igång. Mina ben kändes riktigt riktigt dåliga och jag insåg att det var bäst att ta det lugnt i början. Vi var ett par stycken som låg i klunga men redan efter 4-5km så sticker en tjej och en herre hänger på henne. Jag inser att jag har absolut ingen kraft och det vore bara dumt att ens försöka hänga på dem, för då skulle jag förmodligen dö väldigt fort och sen inte orka någonting.


Så jag ligger sedan med två herrar och kör, det var en sjuk motvind/kantvind (tror det var 8 m/s), så det blev riktigt tungt för mina ben när man gick fram och drog. Benen var inte alls med och i alla backar så tappade jag, förutom backen precis innan målgång (den jobbigaste backen av dem alla), första gången vi körde uppför den så gick jag om dem och noterade även rekord på pulsen som blev 198 (har inte en susning om vad jag har i maxpuls), men efter backen så dog jag och de andra kom ikapp. 
Tänkte att mina ben kanske skulle komma igång efter första varvet, men insåg att så var inte fallet. 
Vi fortsatte att vara 3 som bildade en liten klunga, motvinden var hård och jobbig och det fanns absolut ingen möjlighet att försöka jaga in de andra, hade mina ben känts bättre så kanske, men inte en dag som denna. 
När vi var in på sista sträckan innan mål och den extremt jobbiga backen så kände jag inte för att dra och tydligen inte någon annan heller, för jag tänkte att om jag hade räknat rätt så hade jag förmodligen bara två cyklister framför mig och då var ju tredje platsen kvar, så jag insåg att jag måste spara på mina krafter innan backen och inte lägga mig och dra i motvinden och köra slut på de futtiga krafter som fanns kvar.
Backen kom och jag kunde ta mig loss och klev ut på höger sida och körde på, tror att den ena herren hängde på och jag kände att mina krafter var totalt slut. Men de kom inte om, så om jag räknat rätt så var jag iaf trea i motionsklassen (inräknat dam och herr). 


Även om mina ben inte alls var med mig idag så var jag ändå rätt så nöjd med min prestation, jag kände att jag hade gjort det jag kunnat och bidragit genom loppet. 

Vinnarna för dagen i mästartröjorna 

Så eftersom jag blev bästa dam i VCK så fick jag den vit-prickiga mästerskaps tröjan och inför nästa år ska jag verkligen ha tränat lite mera och då ska jag slå tiden idag med hästlängder!! (räcker ju visserligen med att det är hyfsat vindstilla så slår man tiden utan problem)


I skrivande stund har inte resultaten kommit upp så jag vet inte exakt vad jag fick för tid och snitt. 


Måste även passa på att tacka alla inblandade i KM och även deltagare! Himla kul att träffas och hänga lite med klubbmedlemmar och övriga, och har jag tur så lyckades jag kanske att värva några flera damer till VCK =)
Martin som för övrigt bloggar på http://bracykling.wordpress.com/ var även där och tog bilder, så för mer bilder så tror jag att det inom kort kommer dyka upp på hans blogg, tror även att det kommer dyka upp lite bilder på  Erik Kullgren ´s blogg http://erikkullgren.blogg.se/


Efter att vi kört och kände jag mig lite besviken över att mina ben inte ville som jag ville och insåg att de behöver nog lite mera mil. För denna vecka hade jag endast lyckats köra knappa 10mil och innan hade jag haft semester. Mitt mål är annars att försöka cykla 30mil i veckan.





Så vi tog oss en tröstrunda i solen, Daniel lät mig dagen till ära testa hans cykel, så jag kände mig riktigt proffsig när jag cyklade runt i KM tröjan och på en riktigt snygg cykel. Så himla stor skillnad det kan vara på cyklar, helt otroligt.  Men efter några mil så kände jag att hade behov av både  vätska och mat, så sista biten fick Daniel stå ut med mitt klagande, men det bästa är att han börjar nog bli van vid det nu =)

Daniel på en lite för liten cykel =)

Fick nog ihop 90-95km idag iaf. 


Nej nu ska jag försöka gå och lägga mig, varit sjukt trött hela dagen och har fått lov att dopa mig med coca cola för att ens orka skriva detta inlägg.... ;-)

Så här glad var jag när jag fått på mig tröjan

Några ifrån SMACK ville också vara med och köra =)

Elit/Senior gör sig redo för start

Målgång 

Målgång

Blev rätt suddiga bilder då jag endast använde mobilkameran, och den hängde sig även... Så vilken ordning cyklisterna ovan kom in på för placering vet jag ej... Det är bara att låta fantasin flöda =)