Jag längtar tills jag är frisk nog så jag får hoppa upp på min skräp cykel och cykla mina ynka 9km till jobbet.
Få känna höstmorgonen piska mig i ansiktet när jag rullar ner för Huvudstabacken, finns inget som gör mig så glad än när jag får sitta på cykeln och trampa. Man blir glad av varje tramptag och det är så härligt att få vara ute, (hade velat skriva i friska luften, men det vore ju synd att skriva det om Sthlms gator ;-) ).
Att kliva ner i en äcklig tunnelbana och se stressiga människor överallt och få lov att höra alla som spelar på sina instrument, bara tanken av det får mig att må dåligt, och här sitter jag nu, på tuben på väg hem, och ni kan ju gissa vilket humör jag blev på.... En ledtråd är ju iaf att jag INTE sprudlar av glädje..
Cykling.
SvaraRaderaÅh, en våg av kärlek går genom min kropp.
Vad skulle man göra utan det?