Nu lägger jag ner skiten och ger upp...

Är så jävla arg, irriterad, frustrerad.. you name it..

Den värsta känslan jag vet är när man vill så himla mycket men det går inte, det tar bara stopp och kroppen skriker neeeeeeeeejjjj...

Jag har en enorm vilja och envishet, som är både till för & nackdelar för mig.

Den senaste tiden så har jag inte känt att min kropp har haft den energi som jag velat att den ska ha.... Och ja självklart så beror det ju på någonting, och oftast så brukar det ligga mer psykiskt bakom motgångarna än fysiskt.

Denna gång är det en kombination.
Min kropp har känts allmänt seg och jag har haft problem med ett ben.

Var till en sjukgymnast igår och hon avrådde mig ifrån all cykelrelateradträning, vilket känns för jävligt.
Jag ska äta Voltaren i 14 dagar och vila så länge som det behövs, förmodligen mer än 14 dagar och göra olika stretch övningar varje dag.
Det gjorde grymt ont när hon tryckte på min vad igår och ja jag vet att man ska lyssna på sin kropp och jag borde kanske ha gjort det tidigare (hade ett uppehåll ifrån cyklingen och det blev bra en stund) men när man har en massa mål som jag har så är det väldigt svårt att tänka om.
Jag är endast 9 mil ifrån att nå mina 500 mil som blev mitt mål detta år, för jag vill kunna säga att mitt första år som cyklist (undra om man kan kalla sig det när man precis börjat cykla, amatörcyklist låter nog bättre) så cyklade jag 500 mil, det är någonting som betyder mycket för mig och att snubbla på mållinjen är nog det värsta man kan göra.

Igår var det som sagt Virtuellt KM och klubbdag med VCK, som var en grymt skön tillställning, men under dagen igår så kände jag samma sak, ingen energi, min kropp känns helt tom, men i mina tankar och hjärna så finns det en vilja och envishet som vill så mycket mer.

Efter att jag varit hos sjukgymnasten så blev jag både glad och besviken, man vill ju helst höra att allt ska bli bra snabbt.

Sedan körde jag tröskel & maxtest och jag kände inte att min kropp var med mig riktigt då heller, men jag lyckades prestera iaf på ren vilja, och vaden värkte ju som aldrig förr..

Sedan var det dax för det virtuella KM:et och jag hade verkligen ingen energi, när jag väl satt där och vi hade kört igång så uppfattade jag det som om jag låg sist, och jag kände med en gång en stor besvikelse då jag insåg att det stämmer, min kropp orkar inget mer och den har inte den energin som jag vill att den ska ha. Jag var beredd på att ge upp, jag tänkte flera gånger att jag skulle hoppa av den där dumma trainern. Men som tur va så hade jag några vänliga klubbmedlemmar som stod vid min sida och hejjade på och jag beslöt mig att köra på ren jävla vilja och det visade sig att det gick.
När jag hörde dem säga att jag var nästan ikapp och att vi var grymt jämna så började jag trycka på lite mer och jag körde på ren envishet och gick in två sekunder före och vann.
Jag trampade upp 200 i puls och noterade ny maxpuls, på maxtestet fick jag 197 och på mitt förra KM där jag satte maxpuls rekord så kom jag upp i 198...

Tryck på bilden för att få större format

Åter igen bevisar jag för mig själv att jag har en grym jävla envishet.
Men idag när jag skulle kliva upp på trainern och damma av Rulletour etapp 4, så insåg jag att energin fanns inte, kom inte ens upp i 160 i puls.... och min kropp skriker nej och den vill inte vara med om någon mer jävla envis Karin längre.. Den vill ha vila och lugn och ro såväl fysiskt som psykiskt.

Ett tag tänkte jag att jag skulle köra iaf, på ren vilja, som jag alltid gör.. Men då insåg jag att nä, det är nog dags å kliva av och göra det jag borde ha gjort för länge sedan, nämligen att vila..
Jag får ta den dåliga tiden som jag fick sist på etapp 4, jag får lära mig att det inte kan gå bra jämt, jag måste även lära mig att acceptera det.
Att acceptera att jag måste vila för att bli bra, något som jag mycket väl redan vet men det är så himla svårt att ta till sig.

Jag är för envis, och jag kommer nu snabbt som bara attan damma av de 9 milen jag har och sedan lägger jag allt som har med cykling att göra på hyllan..
Detta kommer bli grymt svårt och jag vet att det kommer att påverka mitt humör de kommande dagarna.

För att plocka bort något som är bland det roligaste jag vet är inte enkelt...
Har jag tur så blir inflammationen och benet bra snabbt och då kan jag fortsätta igen, men lugnt och försiktigt.

Så nu tänker jag ägna denna söndag åt att tycka synd om mig själv :P

Bjuder på lite bilder ifrån gårdagen...

Det finaste som någonsin har befunnits sig i detta soprum 

Laddning inför testerna 

Janina Olsson gick igenom en styrketräningsinstruktion 

Laddar med Celsius innan KM

Micke

Alexander Gingsjö, Dagens KM vinnare!! 

Elitlaget, Nordic Eco - Vallentuna Cycling Teams nya hoj 

Gingsjö igen, hann vann även vårat KM i tempo i somras

Mitt försök till att äta mellan maxtest och km gick sådär

Klubbmiddagen på kvällen hölls på Nygårds Värdshus

Detta är det jag får roa mig de kommande veckorna, 6 tabletter om dagen.... 

(Några bilder är snodda ifrån Daniel och jag vet att Micke har fler bilder på sin blogg)