Som nybörjare blev det 373 timmars träning. Gott Nytt Träningsår!

2010 gick i hälsans tecken, det blev mycket träning och resor.

2010 lider mot sitt slut och jag har börjat summera min träningstid detta år.

Totalt blev det 22400 träningsminuter detta år, vilket motsvarar lite mer än 373 timmars träning.

Jag vet att i cykelsammanhang så är det detta inte speciellt mycket, men för mig är det de.

Jag köpte min cykel i slutet på maj och om man kollar fördelningen på träningstid under följande månader så ser man vad som har dominerat min träning ;-)

• Jan- Maj tränad tid: 117 timmar
• Juni-Sep tränad tid: 179 timmar  (här kom cyklingen in i mitt liv)
• Okt-Dec tränad tid: 96 timmar    (mycket vila pga skada)
• Totalt blev det 295 träningspass fördelat på 192 dagar

Men det mest intressanta är fördelningen timmar över cykelrelaterad träning... 

Av de 373 timmarna har jag ägnat 261 timmar på en cykel/spinning sadel. 

Detta år har varit bland det bästa året på länge och även sjukt lärorikt.

Första kvartalet 2010 började dock inte så bra, men med motgångar så kommer framgångar.

Jag lärde mig otroligt mycket om mig själv och jag växte som person och blev starkare än någonsin mentalt. 

Jag ändrade min livsfilosofi till att våga sätta mig själv före alla andra, med andra ord jag har börjat våga vara lite mera ego, jag har slutat göra saker som jag vill göra halvhjärtat och gör bara saker jag vill helhjärtat. 

Sen blev resten av året super bra! 

Har börjat studera till hälsoutvecklare, har fått extra jobb på ett gym.

Men det bästa under hela året är följande:

Hittade till VCK via Gunilla (tack för att du kontaktade mig), testade ett par ggr att cykla med VCK´s damer med min skräpcykel innan jag bestämde mig för att köpa en racer... 

Köpet av en racer var nog mitt bästa köp detta år förutom min lägenhet. 

VCK är en helt underbar klubb och cyklister överlag är helt grymma. 

Jag har fått väldigt många nya vänner inom denna sport och det bästa med cyklister är att de är så hjälpsamma och trevliga, ett stort tack till alla som har hjälpt och cyklat med mig detta år (ingen nämnd ingen glömd).

Motionslopp som jag genomför 2010

• Siljan Runt 120km, Tid: 04:12 Snitt: 28,5 km/h. Jag var grymt nöjd, hade kört ca:20 mil på min racer innan jag körde detta lopp och hade aldrig någonsin cyklat så "långt" tidigare.
• Sundsvall Classics 104km, Tid 03:24 Snitt: 30,5 km/h. Det var jobbigt, grymt mycket backar. Men det jag minns bäst ifrån loppet var när jag i en grymt lång backe cyklar förbi alla, och jag undrar vad det är som är fel och om jag kommer "dö" för att jag gör det, minns när jag kör om första killen i klungan och han säger; Starka ben, jag skrattar och säger neeeej lätta växlar.. Men sen trodde jag att de skulle haka på mig, men inte så då låg jag mellan två klungor och insåg att jag nog skulle dö om jag jagade ikapp den andra. Så det blev till att vänta in. 
• Vasatrampet 140km, Tid: 04:06 Snitt: 34,1 km/h. Det roligaste och jobbigaste loppet. Vi var 6 VCK:are i samma klunga och jag hade två hjälpryttare, så himla kul var det, jag var totalt död flera ggr. I de andra loppen har jag alltid kört själv, riktigt kul att ha sina klubbkamrater omkring sig, en stor eloge till dem!! 

Bild lånad av Sundsvall Classics

Vasatrampet snyggaste målgång

Det som är intressant över detta är att man tydligt ser en utveckling. 

Från att knappt våga ligga i bocken till att älska att ligga i bocken och köra snabbt. 

Dock så tog jag mig lite vatten över huvudet och körde 300 mil på två månader vilket resulterade i överansträngda muskelfästen, som jag fortfarande håller på att arbeta bort.

Det blev även två KM, ett linje och ett virtuellt på trainer (var sjuk på tempo) och jag vann båda två. 

Extremt fult bild, men den bjuder jag på, bilden är snodd av Micke

Det bästa cykelminnet jag har ifrån denna sommar (utöver motionslopp och KM) är faktiskt två minnen (eller jag hade nog kunnat säga hur många som helst, men dessa två gör mig lite extra glad och det visar att jag förmodligen har det pannben som krävs i denna sport). 

Det absolut bästa var när jag och min vapendragare Daniel fick för oss att vi skulle cykla hem till min mor i Rättvik. Jag hade tänkt idén ett tag, men insåg att man behöver ju såklart ha någon med mig när jag knappt visste vad fram och bak på en cykel var och Daniel var så snäll som ställde upp på detta tokeri. 

Helgen då vi skulle cykla ifrån Stockholm till Rättvik var helgen efter att vi kört Sundsvalls Classics, mina ben fick vila hela veckan där i mellan eftersom jag hade känningar i mina muskelfästen.

Testade en kort sväng på torsdagen innan vi skulle ge oss i väg och det kändes ganska okej.

Så lördagen den 17/7 begav vi oss i väg, jag i tron om att det var vägar med grymt bra asfalt och verkligen såg fram emot vägen mellan Falun & Rättvik, som visade vara nästan den sämsta vägen att cykla. 

Efter 9 timmars rulltid så stod vi hemma på gården i Rättvik, och hade då 267km bakom oss och lyckades få ett snitt på 30 km/h. 

Mer om den turen kan ni läsa här http://blackiethecyclist.blogspot.com/2010/08/stockholm-rattvik-en-tur-pa-narmare.html 

Home Sweet Home

Det andra minnet jag har som jag verkligen gillar är för att nu i efterhand så vet jag hur jävla envis jag kan vara.

Denna gång var det också Daniel som var med, vi hade bestämt oss för att köra tempobanan, och eftersom mina ben strular med överansträngning så visste vi inte hur mycket vi kunde köra innan tempobanan, eftersom det enda jag ville vara att köra den å sen åka hem. 

Körde tempobanan och det gick skit, blev så arg, så jag och Daniel kom på att vi cyklar till Hakungebacken och kör lite backträning, sagt och gjort.. Cyklar dit och gnider upp och ner för denna backe ett par ggr, men jag nöjer mig inte där, jag vill att mina ben verkligen ska få känna att de lever. Sen körde vi några varv i Kårsta och sen så frågar jag Daniel vad de mer brukar göra på VCK´s träningar och då nämner han Gillingeintervaller och ja det låter ju toppen.. Så vi cyklar även dit och kör naturliga backintervaller på vägen, väl framme så kör vi dock bara en vända, för då börjar jag inse att mina ben börjar dö.. 

Men det är ett härligt minne som visar att jag har en envishet som heter duga.

Det värsta minnet vill jag knappt nämna, men det var nog när jag, Daniel och Johan skulle köra ett distanspass på 20 mil ner emot Trosa- Gnesta och jag dör efter två mil, ja ni kan ju tänka er hur den turen slutade.. Kan ju säga som så att det gick grymt sakta och jag var sjukt jävla arg på min kropp.... 

Daniel och Johan, i väntan på färjan mellan Ekerö- Slagsta, Johan lyckas med att förstöra cykeln lite, han ville tydligen ha lite utmaning ;-)

Min känsla när jag kom hem efter cykelturen var att jag vill kasta cykeln åt helvetet!!

Om vad jag har för mål 2011 kommer ni att få läsa inom de kommande dagarna!

Så nu vill jag bara passa på att ännu en gång tacka alla som stått vid min sida detta år och önska alla ett Gott Nytt Träningsår!!! 

Visar även lite bilder ifrån de resor jag genomfört under året

Argentina, Iguazu, Världens största vattenfall

Chile

Hurtigruten - Norge

Egypten