När jag gjorde min LIA på World Class så lärde jag känna Elin.
Elin är en otroligt härlig tjej och jag beundrades alltid av hennes disciplin, minns att varje dag när jag skulle gå hem så stod hon där på löpbandet eller var ute i gymmet och körde.
Hon gick på diet men var ändå alltid pigg och glad och jag är sjukt imponerad över det hon har lyckats åstadkomma.
Här kommer en intervju med Elin som förhoppningsvis kan hjälpa fler till att bli inspirerade och finna motivation, för allt går bara man vill det tillräckligt mycket.
Elin har ju även haft turen att hennes kille Staffan www.staffanbergsten.com har stöttat henne.
Läs och bli motiverade =)
Vem är Elin?
Hej karin,
Jag är en 24-årig skogsmulle som kommer från lilla byn västra harg, 3 mil söder
om Linköping i Östergötland. Jag flyttade till Stockholm i Okt 2010 med min
pojkvän Staffan, då jag kom in på skönhetsterapeututbildningen på academy of
divine beauty. Har tidigare jobbat som personlig assistent men alltid haft ett
stort intresse för utsèende och skönhet och kände att jag ville testa något
nytt. Så jag gjorde slag i saken och sökte till skolan och jag kom in.
Utbildningen varade i 6 månader.
Därefter var jag utbildad nagelterapeut, hårstylist, make-up artist och inom
fransförlängning. Jag jobbade ett litet tag med detta men fick tyvärr problem
med ryggen ganska snart så jag fick avbryta. Så idag jobbar jag istället på
World Class i Sundbyberg. Där hjälper jag till med b.la. barnpassning, vilket
är hur roligt som helst då jag älskar barn. Vad jag för övrigt sysslar med på
fritiden är (just nu) träning, resor, umgås med mina fina vänner. Får jag lite
tid över försöker jag åka hem till familj och vänner i Östergötland och hälsa
på så mycket som möjligt.
Vid årsskiftet bestämde du dig
för en sak, hur föddes idèn och vad var det du bestämde dig för?
Haha ja helt otroligt nog så fick jag för mig att ställa upp i Body
fitness. Jag som aldrig varit
intresserad av att träna, på sin höjd motionerat, aldrig orkat jogga längre än
300 meter, älskat mat och framförallt det som innehåller socker, för att inte
tala om mammas bakverk.
Jag har nästan alltid
tillhört kategorin mullig, förutom 2006 då jag satte fart och skulle gå ner i
vikt. Men tyvärr gick jag i samma fälla som många andra gör, man äter alldeles
för lite och motionerade för fullt, så på 6 veckor hade jag tappat 12 kilo och
jag var faktiskt smal, men sen tröttnar man och börjar äta som vanligt igen och
vips så har man gått upp allt igen och lite till.
Så 2007 var jag mitt gamla
jag igen.
2011 följde jag med min kille Staffan till luciapokalen i Göteborg då
en av hans klienter som han tränat under året tävlade i Body fitness. Jag hade väl aldrig direkt varit intresserad
av detta och ingen koll på hur det
funkade heller, men efter att fått se det hela backstage/live tyckte jag det
var ganska häftigt. Och självklart slog ju tanken mig, tänk att få se ut så
där! Jag behövde ju verkligen gå ner i vikt så det här kanske kunde vara något
för mig. Kvällen efter åt vi middag med goda vänner och efter två glas vin
skålade jag i en vadslagning med min manliga vän att nästa år är det vi som
står där på scenen, så där började min resa.
Hur mycket har du gått ner totalt?
Just idag är det 31 kilo och 20 % kroppsfett.
Fram till tävling är det
ca 12 kilo kvar att tappa vilket är ca 13 % kroppsfett.
Vad har varit
jobbigast?
Utan tvekan kosten! Då jag som sagt älskar mat och godis. Jag har
verkligen alltid tagit till något ätbart. Om jag varit glad och vill fira då åt
jag, om jag var arg/ledsen då åt jag, skulle jag ha myskväll med pojkvännen
skulle det ätas, och var jag sugen på någonting ja då åt jag det precis när jag
ville vare sig det var tisdag eller lördag.
Självklart har träningen tagit emot många gånger också och än är det
långt kvar så jag kommer nog stöta på många tröga träningsdagar. Men nu när jag
har det här målet så vet jag att det bara är att kämpa sig igenom
träningspasset, det finns igen återvändo. Hade det varit förut innan jag
bestämde mig för detta så hade jag struntat fullständigt i att träna om jag
inte varit sugen, då hade jag valt sofflocket. Vissa pass nu är så jobbiga att
jag till och med tjuter medans jag kör och Staffan står vid sidan och skriker
hur många rep jag har kvar att göra. Men då tänker jag på hur det skulle se ut
ifall man drog sig ur nu ett halvår senare och alla går med spänning och väntar
och tror på mig.
Aldrig i livet! Jag är starkare än så!
Hur många kcal om dagen äter du? Hur ser kosten ut för en dag?
Allt är indelat i tre faser. Från 1 Januari till 1 April var det
viktnedgång som gällde, då låg kaloriintaget på ca 1500. Från 1 April till 1
Augusti har det varit muskeluppbyggnad, alltså den fas jag är i nu, då har
kaloriintaget legat på 1800, vilket är ganska lite för muskelbygge, men då jag
fortfarande har ett litet lager kvar att ta av på kroppen kan jag inte gå upp
så mycket mer och detta har
fungerat jättebra för mig. Fas 3 som börjar 1 Augusti och varar fram till tävling
innebär slutspurten, deffa deluxe!
Kaloriintaget kommer ligga runt ca 1500 beroende på hur jag ligger till.
Sista fettet ska bort men muskelmassan får absolut inte tappas.
Kostschemat har ju fått ändras fram och tillbaka hela tiden i stort sett då man
har sina platåer givetvis, månaden man står helt still både på vågen,
måttbandet och fettmätningen och sedan månaden man har rasat på allt istället
och det har gått för fort. Så lite regleringar blir det.
Skönt att man har bästa PT/hälsocoatchen Staffan som hjälper mig med
detta!
För tillfället ser mitt kostschema ut så här alla dagar i veckan:
Frukost: havregrynsgröt 1 dl, 1 msk kokosflingor (bra fetter)
proteinshake med vatten.
Innan träning: BCAA/aminosyror
Efter träning: BCAA/aminosyror
Lunch: (straxt efter träning) kyckling/fisk/magert nötkött 125-150
gram,
3 kokta potatisar, blandsallad, 1 avocado, (ej till lax)
Mellanmål: 100 gram keso med 1 skivad frukt i.
Middag: samma som lunchen men ej potatis, här lägger jag istället till
en klick kessellasås.
Kvällsmat: 2 kokta ägg, 15 cashewnötter.
Så jag äter en stor andel proteiner och lite kolhydrater.
Detta har ju givetvis både sina för och nackdelar! Fördelarna är att
jag har honom alltid vid min sida om jag har funderingar kring något vilket man
ofta har. Så hade han ”bara” varit min PT hade man ju fått ringa, maila osv.
med risken att känna sig tjatig, vilket man givetvis aldrig är som klient. Vi
har ju skaffat en personlig tränare just för att vi behöver hjälp och ska kunna
ställa våra frågor så vi kan komma i form och få må bra. Staffan och jag jobbar
på samma gym också så det gör ju det hela lättare för oss att kunna få in tiden
att kunna träna tillsammans.
Sen är det ju det här med att investera i en PT, är det värt det? Har
jag råd? Det är ju ingenting jag har behövt fundera på, så det är ju väldigt
positivt! Det är lättare när man ska gå och handla då man har coachen med sig,
Staffan gillar också att laga mat vilket jag absolut inte tycker om att göra,
så det är ju jätteskönt haha.
Nackdelen är ju att man kanske vågar säga ”NEJ” mer än vad man skulle
göra till en pt man inte känner, ex.
om man känner sig trött och omotiverad och inte alls känner för att
träna så kanske man blir lite mer tjuriga och irriterade mot varandra, ex. säga
nej jag orkar inte eller nej jag har ingen lust med det här. I vårt fall så är
Staffan en så lugn och snäll kille och väldigt pushande så hur irriterande och
jobbig jag än är så är han alltid lika stöttande och snäll i alla fall och ger
aldrig upp. Han finns alltid där för mig, för oftast när det är som jobbigast
och man bara vill sjunka genom jorden så är det de där peppande orden och
stöttande kramen från honom det bästa och ända jag behöver för att komma
vidare.
Hade du fixat detta utan hans hjälp?
Jag hade inte klarat detta utan Staffan, för jag hade nog aldrig kommit
på tanken om jag inte hade träffat honom. Han har under alla våra åtta år
tillsammans försökt putta mig i ryggen lite grann för att få med mig till
gymmet eller ut i joggingspåret och kunnat dela det stora intresset för träning
tillsammans med honom. Och nu äntligen gör vi det!
Hur kan en typisk dag se ut i ditt liv?
Vardag: går upp vid 6.30, tar BCAA och går en power walk 1 timme.
Hem äter frukost, sedan börjar jag jobba kl 10.00.
Rast mellan 14.00 – 17.00 då styrketränar jag ca 1 timme plus
intervallträning 20 min.
Duschar, äter mat, fortsätter jobba till 20.00.
Åker hem och byter om och går en power walk 1 timme.
Duscha, äter kvällsmat, myser, sover.
Helg: vilar från styrketräning men kör cardio, alt. 1 timmes power walk
eller jogga 1 timme. Jag tar oftast sovmorgon så detta brukar bli på förmiddagen.
Helger finns mer tid för nöjen och vännerna.
Berätta om någon höjdpunk under detta år.
Ska jag vara ärlig så tycker jag nästan att alla dagar är en höjdpunkt
nu! Att bara se sig själv i en
spegel och se vad man har presterat och just jag har klarat av. För att inte
tala om alla fina komplimanger och stöttande ord jag får av alla runt omkring
mig. Alla som bryr sig och är intresserade, och ibland stannar jag upp och
tänker att herre gud det är mig de berömmer för det här tuffa jobbet, då blir
jag riktigt rörd.
Men två höjdpunkter kan jag på faktiskt, första var i mitten av Mars då
jag klarade av att jogga i 16 minuter utan att stanna. Jag fick inte fram ett
ord utan bara grät av lycka! Staffan stod bredvid och fotade och skrattade,
lika överraskad och lycklig som jag. Det såg fruktansvärt roligt ut nu när man
tittar i efterhand när jag satt där genomsvettig och bara bölade.
Nästa steg var i mitten av Maj då jag klev på löparbandet och sprang
milen på 64 minuter. Kanske inte världens bästa tid men det struntar jag
fullständigt i för jag hade klarat milen! Detta var inte sant. Känslan av att
kunna ta på sig löparskorna och kunna ge sig ut och springa är obeskrivligt,
att orka, det är fantastiskt för själen och väldigt effektiv träning framför allt!
Har du någon gång ångrat att du gav dig in i detta?
Nej inte direkt ångrat mitt val, ingen har tvingat mig till detta, bara
jag själv. Men bättre och sämre dagar har man ju givetvis haft. Speciellt nu
till semestern, jag är en riktig vindrickare, så jag saknar ju att kunna sitta
på en uteservering med mina vänner och dricka kallt gott rosè, eller äta en
glass vid vattnet, eller nåt gott till den grillade maten. Så sommaren är
verkligen svårast.
Sen att folk i min omgivning får rätta sig mycket efter mig och min
kost och mitt leverne gör ju att man känner sig lite besvärlig. Men alla är
helt fantastiska och ställer upp för mig.
Man lever som i en bubbla inför en tävling, svårt att förklara och
kanske svårt att förstå om man inte själv gjort det här. Så det är verkligen
positivt om ens närmaste vet vad som komma skall och att man informerar
ordentligt för dom, då de kan ställa upp och kan förstå lite mer de dagar det
är tufft och kämpigt eller att kosten kommer att vara speciell just för dig.
Har du några tips till andra som vill göra en förändring i sin
livsstil?
Framförallt ge aldrig upp! Jag har kämpat med vikten och kosten i 12 år
men aldrig lyckats, helt plötsligt hände det, även om jag inte skulle tävla så
har jag redan vunnit, matchen mot vikten!
Så kämpa, var inte för hård mot dig själv och framför allt sätt inte
för stora mål, om man nu inte ska vara lika galen som jag och satsa stenhårt
direkt, sätt upp små delmål och ge dig själv en belöning varje gång målet nås.
Välj då ex.nåt fint klädesplagg, smycke, weekend etc. inte godis, glass eller
andra onyttigheter som skadar din kropp. Det är bara onödigt och ger dig
sockersuget tillbaka när man äntligen börjat jobba bort det.
Det finns inga genvägar, hemligheten är inte svårare än bra ordentlig
kost och lagom med träning. Lycka till!
EFTER
.jpg)
Tack Elin för att du ställde upp på en intervju och ville dela med dig av din historia och även visa bilder, du motiverar och inspirerar mig sjukt mycket och jag önskar dig all lycka i framtiden och på tävlingen i vinter.
Underbart inspirerande!
SvaraRadera