Hammarbybacken - Jag var redan död

Idag var det återigen dags för att ta fram skräpcykeln på en tur på lite grusvägar och även den så välkända Hammarbybacken....

Planen var från början att ta en väldigt lugn tur på typ järvafältet, eftersom jag körde Body Pump och en promenad med inslag av lätt jogg igår, eftersom det var grymt länge sedan jag kört det så hade jag ju räknat med en grym träningsvärk idag och ville därför ha en lugn och skön tur.

Men hokus pokus så blev det Hammarbybacken och backträning på schemat istället , hur gick detta till?? Daniel, hade du med ett finger i spelet tro?? Daniel brukar ju tycka att det är kul att döda mig med backar..
Hrm, tanken jag och Daniel hade från början med Hammarbybacken var att vi skulle springa uppför den någon gång, sen råkade jag nämna något om att varför inte cykla upp ist, och sen tyckte nog Daniel att det lät som en jätte bra idé, frågan är ju om jag tyckte det samma ;-)

Daniel mötte upp mig i Sumpan för vidare färd i mot Hammarbybacken... Jädrar vad seg jag var i benen, vi tar oss dit via Årstaviken, och hjälp, tror nästan hela Sthlm fick för sig att gå ut och gå denna eftermiddag, människor överallt, så det blev till att kryssköra fram till den berömda backen...

Notera skylten, RÄTTVIKS GLASS =)

Ta kort på varandra är ju alltid lika kul... 

När jag såg den så kom verkligen ångesten..
Har aldrig varit där förut och mina ben var ju verkligen inte på topp, och jag frågar nog Daniel tusen ggr om vilken väg det är vi ska ta upp, ser bara en massa små stigar som är väldigt branta och jag inser att jag kommer vara död innan jag ens börjat stigningen.

Hittar rätt väg och jag ser hur jobbigt det kommer att bli, och det värsta är att vägen är inte alltför bra och jag är ju livrädd för att bara stå och slira med däcken så att man inte kommer någon vart, eftersom jag inte är så bra på det där med att klicka ur skorna så vet jag att om det går för sakta så kommer jag aldrig hinna klicka ur och då kommer jag ju ramla...

Vi börjar cykla upp och jag känner verkligen hur slut mina ben är på krafter, och de sista 25m tänker jag verkligen att jag kommer att ramla för att det går för sakta och däcken småslirar lite...
Räknar ut min plan på hur jag ska ramla och det är typ det enda jag tänker på, inta ramlingsposition, men poff, så var jag uppe...
Min puls noterade 194.... och jag var död...

Där fick jag nog, eftersom jag tyckte att den sista biten var riktigt hemskt rent ut sagt, gillar verkligen inte när man bara slirar i gruset (har inte de bästa däcken för att cykla uppför och inte tekniken heller) sen var mina ben så sjukt trötta ifrån gårdagen så jag kollade på när Daniel plågade sig uppför två ggr till och drömde mig bort till att få cykla lite racer igen... Så himla mycket roligare..

Daniel på väg upp

Nästan uppe.. Kan tilläggas att killen bredvid kliver av cykeln och går ner, så bra tyckte han vägen var

Uppeeeeeee...... 

Daniel på väg upp tredje gången... 

Tada... 

Sen cyklade vi ner och testade den mildare vägen upp, och den var ju rena barnleken i jämförelse, fast mina ben dog dock där med, enbart för att energin var helt slut i dem.

 Sen cyklade vi i mot Hellas... Mycket folk där med, så efter inte alltför lång stund så vände vi tillbaka hemåt igen.

Blev en relativt lugn och skön tur iaf, fast mina ben var totalt döda och hungern tog över..

Nästa gång jag kör på min skräpcykel så får det allt bli på Järvafältet!

Hammarbybacken kommer jag absolut besöka igen, men nästa gång så blir det med löppjucks på fötterna och utan cykel!