måndag 20 juni 2011

VR avklarat på en tid jag aldrig kunde drömma om!

Vätternrundan är avklarad för första gången i mitt liv och frågan är hur jag ska kunna återberätta denna runda på 300 km kortfattat?


Ska jag ta det kortfattat så kan jag beskriva detta lopp på följande vis: Jag cyklade de första 40-50 km och undrade hur lång tid det skulle ta innan jag skulle dö, resterande 250-260 km cyklade jag runt med ett leende på läpparna!

Å detta blir den långa historien om cykelturen runt Vättern...

Det började väl kanske inte så optimalt med max 3,5 timmars sömn, men jag lyckades få i mig den största frukost jag någonsin fått i mig innan ett lopp.

Frukosten bestod av risifrutti, proviva och en drickyoghurt - jag vet inte den bästa men det fungerade... tydligen...

På vägen in drack jag även några klunkar coca cola och jag hade även tagit en carbo loader.
Tyckte det var svin kallt och taktiken löd som följande, hänga på SUB9 (alltså komma in under 9 timmar) så länge jag orkar och sedan köra själva eller hoppa på någon annan klunga...
VÄNTA... glömde jag säga bland det viktigaste???
Osterman (han har för övrigt kört VR på 7:13), världens bästa cykelvän ändrade ju tillbaka sig i sista stund och bestämde sig iaf för att leka hjälpryttare till mig.. 
DET ÄR JAG OERHÖRT TACKSAM FÖR!!!

Vi rullade i väg med VCK´s Sub9 och det kändes väl hyfsat, lite osmart var jag och gick upp och tog en förning och insåg snabbt att det där ska jag icke göra om (har inte lyckats kört ett enda pass i år över 30 km/h i timmen som varit längre än 7 mil) så jag gled ner och la mig på rulle.
Det kändes hyfsat bra, men jag såg på pulsen att jag låg mellan 90-96 % av max vilket innebär att jag snart kommer att dö och eftersom det då var väldigt långt kvar så var det väl kanske inte så optimalt, jag brukar dock kunna ligga och nöta väldigt högt, men med tanke på skador och lite träning så nej detta skulle aldrig hålla och det höll inte.
Började tappa rulle och sen kom en backe och jag flög av som en liten vante och just då hatade jag nog VR lite och tankarna rullade runt om hur lång tid kommer det ta innan jag kommer att vägga, kommer jag ens att ta mig runt??

Jag var trött efter dessa fyra-fem första mil och när jag ligger så högt i puls så har jag extremt svårt att äta/dricka, så vi drog ner tempot markant (alltså osterman och jag) så att jag skulle komma tillbaka och få lite energi.

Sen hittade vi lite klungor efter vägen eller körde med någon enstaka cyklist fram till Jönköping.

Igenom Jönköping gick det otroligt segt, mycket folk och väldigt lugnt tempo, som jag i efterhand inte alls klagar på :P
Oh just ja, var motvind ner till Jönköping också, om jag råkade glömma att nämna den lilla detaljen :P

Efter Jönköping så flöt det på bra, träffade bla Peter som körde för Sub11 med Hofvet.

Efter 14 mil så var det dags för första stoppet, vi hade valt att köra på snabbdepån där det endast finns vatten, stoppet tog 7 minuter.

Sedan körde vi på igen, men nu hittade vi dock ingen klunga att ligga med utan de 15 kommande milen så låg Osterman typ själv och drog hela vägen med en lång svans av cyklister efter sig.
Lite intressant att ingen ens erbjöd sig att gå upp och hjälpa till, jag vet ju att han absolut inte behöver hjälp då han hade kunnat bomba på ordentligt och nu bara låg och lallade för att jag skulle orka.
Men man kan väl ändå tycka att någon kanske borde ha erbjudit sig...
Det fanns dock två undantag, på väg ner till Jönköping var det en cyklist som körde med oss och hjälpte till och även efter stoppet tror jag det var när jag och Osterman låg själva så körde vi om två cyklister på platten och uppför körde de om oss och så höll vi på, sen körde vi ihop ist och det fungerade bra, men det gick dock lite för fort för mig när det lutade lite uppför och min puls tickade i väg och då var det bara att be Daniel att sänka tempot.
Träffade även på en annan cyklist som tackade jätte mycket för att han hade fått legat bakom ett tag.

Det flöt på bra, Osterman är så himla trygg att ligga bakom, och han hade verkligen koll och så fort det gick lite för fort eller att jag såg att min puls rusade i väg så saktade vi in.

Jag var ju 1000000 % säker på att jag skulle vägga, frågan var ju bara vart, så därför hade jag stenkoll på pulsen i slutet och när vi kom ut i motvinden igen vid Hammarsundet så tog vi det lugnt uppför backen och de kommande backarna, vill ju helst inte vägga så nära mål och tiden vi hade ville jag för allt i världen inte sumpa bort...
Där någonstans kom även Lasse i en stor klunga och hejjade på

Sista biten inne i skogen var dock inte den trevligaste turen, så mycket cyklister på väldigt smal väg, jag var livrädd att jag skulle krascha när det gick så bra..
Men vi kom i mål och mina damer och herrar 
 SLUTTIDEN BLEV 9:20!!!!

Jag var så glad, lycklig, chockad, förvånad - you name it... Jag trodde ALDRIG i min vildaste fantasi att det skulle gå så bra med tanke på hur lite jag har kunnat tränat och skador som gått om varandra.

Mitt mål på Sub9 som jag satte förra året var ju något som jag då tyckte var väldigt högt satt med tanke på att jag nyligen hade köpt en cykel, men jag hade ju en plan på att träna hela hösten/vintern/våren. 

Men efter mina skador så trodde jag MAX att jag skulle gå in på 11 timmar, som sämst 13...
 Att det blev 9:20 känns helt otroligt!!
Osterman 
Jag är oerhört tacksam för min duktiga hjälpryttare utan honom hade det inte gått. 
Jag är även chockad över att mina ben pallade av att trampa 30 mil och endast ta ett enda stopp, jag hade inte ont någonstans, inte ens speciellt ont i rumpan och jag kände mig inte speciellt trött när jag gick i mål utan full av energi och glädje. 

Allt var bara ett enda stort lyckorus runt den där sjön (bortsett ifrån 4-5mil).

Jag har kollat igenom min träning detta år och insåg att jag endast har haft 3 pass med en sträcka över 10 mil.
Det första passet var på 
Mallis den 11 maj 114km, andra turen var den 3 juni 129 km
 och den sista var 11 juni 144km. 

Så jag måste faktiskt vara lite ego och säga att jag är lite impad av att min kropp klarade av det, även om jag hade super bra hjälp så måste ju ändå jag trampa. 

Här är lite snitt hastigheter mellan kontrollerna. 


      • Motala - Gränna      34,29 km/h 80km 
      • Gränna - Bankeryd     23,45             34
      • Bankeryd - Hjo           40,21             63
      • Hjo - Aspa                  34,08             71
      • Aspa - Medevi            27,19             29
      • Medevi - Motala         32,09             23


Sen måste jag även tillägga att jag är grymt imponerad av veteranerna och även av alla andra som kämpar sig runt denna sjö, starkt jobbat allihopa och även ett extra stort grattis till Masarna och Sub7 som klarade att komma in under 7 timmar! 

Och till alla som står efter vägen och hejjar, tummen upp till er, jag försökte tacka och hejja tillbaka =)

Osterman har tagit alla kort, då min mobil dog... 





HAHA denna bjuder jag på, är precis på väg att blinka, så nixpix jag är inte så sliten som jag ser ut, dock extremt dålig på att hålla ögonen öppna när någon tar kort :P



Några killar ifrån Cykelcity som körde för Masarna, tid - 06:52 =)

Sub7  tid - 06:57

Asperyd

Gratulerar Asperyd med en fin fin present till att ha klarat av VR på 06:57 och att han fyllde år dagen inna


12 kommentarer:

Lasse sa...

Grattis till en kanontid runt sjön o kollade upp de o du kom in på plats 2234 av 18265 :-)

Vilma sa...

Superbra jobbat! En toppentid, och med tanke på operationen mm så är det en fantastisk tid!! :)

emligheter sa...

Vilken kanon tid! Själv körde jag inte vätternrundan utan bara halva, satsar på hela rundan nästa år. Jag blir otroligt motiverad av att se hur du tränar och kämpar!

Niklas Källström sa...

Starkt jobbat! Bra tid trots att du inte kunnat träna det du vill.

Anonym sa...

Bra jobbat Karin !

/ Pia

Elin sa...

Grymt bra kört! Riktigt imponerad! :)

Mazze sa...

Det var det jag visste!
Du har ju tjockt pannben, där är vi rätt lika ;-)
Skitbra tjejen!!!
Trots bra draghjälp så ska man ändå cykla 30 mil å det gör inte vem som helst!!!
Ett stort grattis!!!

Svart Karin Karlsson / Karin Svart sa...

@ Lasse, tack så jätte mycket!!

@Vilma, tack, jag är faktiskt chockad själv och grymt kört du med! Tror jag körde om er ibörjan, stod ni still typ efter typ 4-5 mil?

@emligheter, Tack å bock! Kul att jag kan hjälpa till med motivationen, det värmer i själen =) Hoppas du hade en trevlig tur på halvvättern och att det kommer gå galant nästa år!

@Niklas, Tack Tack, som sagt kan knappt tro att det är sant...

@Pia, tusen tack!

@Elin, Tack så jätte mycket!

Svart Karin Karlsson / Karin Svart sa...

Mazze tack!! Ja det känns jätte bra och det skönaste var att jag inte var trött när jag gick i mål, tror att jag orkade just för att jag inte hade någon press på mig och jag hade en sådan positiv energi för att det kändes så bra... Roligaste loppet jag kört =)

Johanna sa...

Grattis till en grymt bra tid, kämpa vidare!

Peter sa...

Vad kul att träffa på dig efter Jönköping och vilken enorm prestation! Jag är imponerad! Go girl! :-)

Svart Karin Karlsson / Karin Svart sa...

Tack Johanna!! Jag ska göra mitt bästa =)

@peter, tack detsamma :-)