torsdag 26 juli 2012

Portugal ger motivation - Dubbla rekord

I måndags så gjorde jag första cykelpasset här "nere". 

Jag och killen cyklade emot berget Monchique/Foia och jag hade gett mig sjutton på att jag skulle slå mina rekordtider ifrån förra året. 

Jag hade visualiserat i mitt huvud om hur grymt lycklig jag skulle vara när jag lyckats slå tiderna. 

Vi gav oss ut kring 8:30 och nja det kändes sådär om jag ska vara helt ärlig, hade ju inte gjort ett ordentligt cykelpass sens jag vet inte när (bröt ju mitt senaste ordentliga pass pga motivationsbrist). 

Stigningen började och den första sträckan är på 12km, killen som dagen till ära cyklade på stålraketen (se bild) sa att han skulle ta det lugnt upp första biten och när jag tappar honom i sikte (låg aldrig på rulle) så känner jag mig riktigt värdelös och det såg ut som om han knappt trampade.

Jag sa till mig själv att jag INTE ska cykla stigningen upp till toppen efter att man passerat byn Monchique, var hyfsat arg och tyckte att det var sådär kul tills skylten kommer med 2 km kvar och jag inser att jävlar, jag kanske kan slå rekord iaf.

Jag har inte många minuter på mig så jag trampar på och vips så är jag framme och jag slog tiden med 28 sek. 
SÅ himla glad! 
Men jag hinner även säga till killen att jag inte vill cykla till toppen. 



En variant ifrån 1989 och en ifrån 2010... 
Nöjd efter första stigningen
Tiderna som skulle slås, 37:31 min och 32:54 min

När vi fikar så hinner jag ändra mitt beslut ang att cykla till toppen, det kändes liksom dumt att cykla hemåt när man ändå nästa var där =)

Så solen värmer lite mera och de första 4-5 min på den andra stigningen är de jobbigaste. 
stigningen är 7,3 km och ger typ 450 hm. 

Det känns hyfsat bra, men det jobbigaste med detta berg är att man cyklar "runt" det på slutet, så när man tror man är uppe så kommer det en sväng till och en till och en till... 
Så jag tog i för kung och fosterland för att jag flera ggr trodde att jag var uppe. 
Jag såg på tiden att det nog skulle gå att sätta nytt rekord men eftersom jag bombade flera ggr och blev lurad så började mina krafter att ta stryk men ÄNTLIGEN var jag uppe och det blev 
NYTT REKORD!
Slog förra tiden med 1min och 10 sek
(sjukt chockad)


På toppen av Monchqiue


Eftersom jag var lite chockad över att jag slog tiden med över en minut så har jag funderat över vad som jag har gjort annorlunda emot förra året, för förra året hade jag mer än 50 mil mer i benen och jag tyckte att jag kände mig starkare då. 

Men det är jag ju tydligen inte då jag slog tiden med hyfsat bra marginal i år och det enda jag kan komma fram till är att jag inte har använt mig av pulsen, då mitt pulsband varit trasigt (har köpt ett nytt nu här nere) och jag har helt enkelt "vågat" tagit i mera då jag måste känna efter hur mycket jag verkligen orkar inte stirrar mig blint på pulsen och får för mig att jag kommer att "dö" när som helst. 
Dock så behöver jag verkligen jobba på konditionen, har extremt dålig kondition, det jag vinner på är att mina ben är hyfsat starka.. 

Imorgon ska ett nytt rekord försökas att sättas. Är laddad till max! 

btw vad sjukt det där är, ifrån att jag skulle vilja kasta cykeln åt helvete till att jag är tokladdad till att köra backen igen. Hade jag inte slagit förra årets tid så vet jag att jag verkligen inte hade velat cykla mer här nere, men nu slog jag den och nu vill jag inget annat... Sjukt det där... ;-) 

4 kommentarer:

Linda Torrång sa...

Jag har märkt att mycket av träning sitter mer i huvudet än vad det egentligen sitter i kroppen. Bara man vill och tror på sig själv lyckas man oftas bättre än bara förlita sig på att man har tränat och borde ha det i sig.

Sen hjälper det ju att träna med någon man tycker om som taggar en att hänga med ;)

Kramar

Elin sa...

Härligt, gott med sånna motivaitonshöjningar! Hoppas på fler rekord där nere! :)

Ha det gott!

Leif sa...

Bra kämpat, har också den erfarenheten att pulsmätaren kan bli en mental blockerare.... "nu kommer syran snart" eller "nu går jag på rött, jag bör krokna nu".... Utan pulsmätaren kör man på känsla och ofta är känslan bättre än vetenskapen.

Svart Karin Karlsson / Karin Svart sa...

@ Linda, så sant så! Allt går bara man vill. =)

@ Elin, tack! Satte två nya igår.. i samma backe så jävla nöjd, det jobbigaste jag gjort i mitt liv på cykeln tror jag! =)

@ Leif. Tack.
Verkligen, jag har alltid älskat pulsklockan för jag är lite av en statistiknörd och tycker även om att se hur jag ligger till.
Men nu tänker jag verkligen välja bort det när jag kör. Jag kommer att ha den på, men inte så att jag ser den. Kul att kolla efteråt =)