Falun Tour Etapp 1 = Cykellycka

Idag var det första etappen av Främby Udde Falun Tour 2011.

Etappen var på 130 km och jag visste innan att det skulle bli kring 900 höjdmeter.

Med tanke på hur extremt lite (sammanfattning av julis träning kommer inom några dagar) jag cyklat den senaste tiden och att jag väggade igår så kändes det inte alls bra i morse.

När master bilen körde iväg och vi började trampa så rusade min puls upp till 90,5 % av max.
Å jag tror ni förstår att när jag såg det så insåg jag att denna dag kommer bli jobbig.

Mina tankar om denna tour har ändå varit att jag ska sola och fika mig igenom (se det som en grym träningsvecka), mina ben pallar för tillfället inte av så mycket mer, plus att jag är sjukt rädd om dem, vägrar att bli skadad igen.

När mastern släppte så såg jag alla rulla i väg och jag låg själv, och ja jag hade väl tänkt tanken ett par ggr om att jag förmodligen kommer att få ligga själv dessa 13 mil. Men hade väl ändå hoppats på att jag skulle kunna köra med några.

Sen kom Garry, och han skulle ha hand om fikagruppen och just då kom han med 3 andra cyklister och shit, jag fick panik, nog för att jag visste att jag är i usel form men att jag skulle hamna sist och knappt orka det hade jag väl inte riktigt tänkt. Hoppade på dem och strax därefter vek Garry av för att möta upp de som skulle köra fikarundan... PUH...

Jag låg då kvar med dessa herrar, två ifrån Eskilstuna och en ifrån Sandviken, snurrade på bra mellan oss i den lilla gruppen.

Sen kom vi till Bjursås och den värsta backen på hela touren, kom upp och rullade sakta vidare för att inte bränna mig, sedan blev vi en lite grupp som rullade vidare, men jag visste att jag skulle dö, mina ben var ju som spagetti ifrån start, och när vi hade cyklat ca 6 mil så orkade jag inte ligga kvar, låg själv i knappt en mil och sedan kom de andra ifatt (Eskilstuna, Sky, Gula tröjan, (mina smeknamn på dessa herrar), sky herren satt på en pinarello å gissa om jag var avis).
Höll ihop med dessa herrar nästan hela vägen in i emot mål.

Vi hade grymt bra väder, sol och 25 ° (om inte mer), så jag har lyckats med det jag skulle, sola och fika.
För första gången i mitt cykelliv (som har varat i ett år) så stannade jag i depåerna. Himla trevligt.
Lyckades även att öva på att dricka, aldrig druckit så mycket som jag drack idag =), å det behövdes vill jag lova!
Även nöjd med att jag kunde bidra med förningar =)

Kan väl kort och gott säga som så, om jag orkar cykla alla etapper så blir jag sjukt förvånad över min kropp.

Nu ser jag fram emot morgondagen och ännu en fin cykelrunda med sol och fika!
Å till alla som jag cyklade med idag, grymt bra kört!

Å om någon undrar vem som var först över mållnjen så var det Oskar Ekman, Osterman kom in som nr: 5. Bra jobbat!!!