Nu börjar allvaret!!

Idag började jag min vandring på vägen jag ska gå till att en vacker dag bli elitcyklist. 

Jag tog idag mitt första steg, eller jag vet inte om jag vill kalla det steg, snarare ett myrsteg. 

Det är en sjukt lång väg att vandra.

Det kommer inte att vara enkelt, jag kommer inte att le varje gång, men jag vet att jag kommer att le efteråt. 

Vi är alla mänskliga och även om jag ÄLSKAR att träna så vet jag att det vissa dagar kommer att ta emot, men om det är något jag har så är det envishet.

Jag vet att jag kommer ta mina myrsteg framåt oavsett hur det känns, för jag vet att känslan efteråt är obeskrivlig och jag vet vart jag vill, jag har ett mål! 

Ingen ska få hindra mig att nå mitt mål och den enda som egentligen kan hindra mig är jag själv och som ni förstår så kommer jag inte att stå i vägen för mig själv att nå mitt mål. 

Idag gjorde jag mitt första träningspass på den långa vägen till min dröm. 

Passet gick hyfsat, musklerna är ju inte riktigt så starka som jag önskar. Men jag vet att det kommer, det gäller bara att ha tålamod och utföra övningarna korrekt. 

För här är det inget fake it til you make it, jag ska ha en grym råstyrka och verkligen gå in för det jag gör, jag ska bli snabb!

Nu är det oerhört viktigt att lyssna på kroppen, vill den sova så kommer jag att sova, vill jag ha mat x antal ggr om dagen så kommer jag att ge kroppen det, det gäller att hitta balansen så att man inte blir sjuk. 

Lyssna på kroppen kommer vara ledordet och köra efter det. 

Idag tog jag mitt första myrsteg imorgon tar jag två till, onsdag ett, torsdag, fredag likså. Lördag så låter jag mina små steg vila för att ta ett ytterligare på söndag.

Där mina vänner har ni min vecka... 

En vecka som är början på något stort.. 

Jag ser inte slutet på vägen ännu, men en vacker dag kommer jag vara på vägensslut, jag kommer att möta återvändsgränder på vägen dit, dessa gränder kommer göra mig starkare och visare.
Slutet (målet) finns där borta, nu ska jag bara hitta den rätta vägen dit